Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
solen, ljuset, elden, vattnet, jorden, växtkraften i
örter och träd o. s. v. Tiden för deras avfattande
kan icke bestämmas med säkerhet. De äldsta äro
troligen redan från 2:a årtusendet f.Kr. Därefter
vidtager från omkring 1000 f. Kr. en andra period,
spekulationens, tänkandets tid, som fått sitt litterära
uttryck i upanishaderna,1 »skogssamtal» eller
»förtroliga meddelanden», som innehålla den metafysik
eller världsförklaring man nått fram till, och en
frälsningslära i anslutning därtill. Upanishadernas
tolkning av tillvaron har vidare fullförts av många
olika skolor, varav den förnämsta är grundad av den
store filosofen Sånkara, som levde i 9:e årh. e. Kr.
Grundtanken i hans religiösa tänkande är att
gudomen, brahman, och människosjälen, atman, äro ett.
Vägen till frälsning består däri att vi vinna insikt
om denna själens identitet med Gud och om att
ingen verklighet i sanning finnes till utom detta
enda, brahman. Denna Upanishadernas och
Sån-karas lära om alltings enhet kallas advaita =
icke-tvåhet, icke-dualism, ty blott ett finnes; med en
västerländsk term kallar man detta monism — läran
om alltings enhet.
Vägen till denna kunskap är svår, den vinnes
genom asketisk träning och övningar, s. k. yogas.
Till dess denna högre insikt vunnits, måste själen
födas åter och åter i olika former och gestalter,
högre eller lägre, beroende på dess gärningar och
deras följder, »karma». Att slippa ut ur detta själa-
1 Veda-sångerna och Upanishaderna nämnas tillsammans
vedanta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
