Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
tro. Låt oss, båda parterna, skaka av oss fruktan.
Jag vet, att om blott en av oss kunde upphöra att
frukta skulle vi upphöra att strida.» Det gällde då
som så ofta striden mellan hinduer och
muhammedaner i Indien.
För vår s. k. kristna civilisation hyser dock
Gandhi något liknande fruktan. »Icke utan skäl
fruktar Gandhi resultatet för hans folk av
kontakten med en civilisation som synes honom föga annat
än materialistisk och irreligiös», säges det av en av
hans biografer.
Betecknande härför äro också de ord Gandhi
riktar till sina trogna, som till ett antal av väl
tiotusen samlats utanför hans bostad den morgon i
mars 1930, då han begynte sin »olydnadskampanj»
mot förbudet av saltbränning med att färdas ned
till kusten för att själv sjuda salt. Han säger bl. a.:1
»Jag tror, att det i Indien finns män, som kunna
fullborda det verk, jag nu begynner. Jag tror på
rättfärdigheten i vår sak och renheten i våra vapen.
Och där medlen äro rena, där är Gud utan tvivel
med och välsignar. Där det finns en sådan
samverkan, där är nederlag otänkbart. En satyagrahi
(lydnadsvägrare) är alltid segrande, vare sig han är
fri eller i fängelse. Han är förlorad först då han
blir otrogen mot sanningen och icke-våldet och slår
dövörat till för den Inre Rösten.–––––Må Gud väl-
signa eder alla! Må Han själv rödja undan alla
hinder i vår väg, då vi i morgon börja vår kamp.
Må detta bli vår bön!»
1 Jfr S. Alm: Indien i kamp för sin frihet, s. 114 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
