Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
nu de kristna i Indien löpa in på samma linje, då
har en sådan kristendom intet nytt att skänka oss.
Och den har då förlorat sig själv. Att röra upp
känslorna hos en indier är mycket lätt, men hans
liv blir kanske icke därför förändrat.»
I Jesu enastående sätt att binda den innerligaste
gudstro samman med det högsta etiska krav såg hon
det nya, som Indien framför allt behövde lära av
Kristus. Samma ståndpunkt intog den nyss nämnda
underbara indiska kristna modern för tusentals
fader- och moderlösa flickebarn och värnlösa
barn-änkor, Panditci Ramabai. Jag besökte henne ett
par dagar i det av henne uppbyggda hemmet eller
rättare kolonien, en hel liten stad för sig, i Mukti,
nära Poona. Väckelsen pågick just då som
intensivast bland hennes unga, och vi samtalade därom,
sittande på golvet i den lilla matsalen, där hon
mottog utländska gäster. »Jag var först rädd för denna
väckelserörelse», förklarade Ramabai, »och sökte
undertrycka den. Men jag såg, att det då blev en
onaturlig stillhet, ett tvång, som icke var riktigt. Så
fick jag lov att låta den ha sin gång», sade hon.
»Och av frukterna ser jag, att det är ett äkta verk
av Guds ande. Ty flickorna förändras helt och
hållet. Mycket som varit orätt har ställts till rätta.
En iver att hjälpa och tjäna andra har gripit mina
unga», tilläde hon. Och på grund av dessa frukter
voro hon och dottern vissa, att det var Guds ande,
som här gjort sitt verk.
Den kristne sadun, Sundar Singh, väl känd också
i Sverige genom sitt besök här år 1921 och genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
