Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
SVERIGES NATUR OCH FOLK.
landets i vår historia minnesrikaste landskap, det jämna, bördiga
Östergötland, det vexlande, mer högländta Vestergötland och det
magra, stenknottriga Småland. Vesterut bryta sig hafvets bränningar
mot Bohusläns kala klippor eller mot Hallands bergknallar och
sandfält. Längst ner i söder utbreda sig Skånes bördiga sädesfält vid
sidan af Blekings älskligt sköna dalar.
Öfver dessa skiftande landskapstaflor hvälfver sig nordens klara
himmel. Friska vindar susa från haf och sjö genom våra skogar.
Vinterns skarpa, men rena köld, som stålsätter menniskans nerver,
gjuter i sinnet hurtighet och lefnadsmod. Snöfältet öppnar sin ljusa
väg och isen sin blanka bana mellan de af rimfrost glittrande
ängarna och barrskogens städse friska grönska. Och vinterqvällen, då
stjernklar himmel lyser, då norrskenet glimmar och snön
genomskimrar mörkret, är ingalunda dyster och hemsk, men stämmer själen
till kraftdigert allvar. Mot vinterns köld, stormar och snö gör våren
med sin brakande islossning, sina svällande flöden och sin ljusa
grönska ett tilltalande afbrott. Kort är sommarens blomningstid med
sina varma dagar och sina ljusa nätter. Knappt hafva höstens
frukter mognat, förr än gulnade löfskogar och ymnig nederbörd blifva
en ny vinters förebud.
Sådan är landets natur. Om sjelfva folkets art och lynne skrifver
med gripande sanning vår störste häfdatecknare:
» Blott ett härdadt, arbetsamt, förståndigt slägte kunde bebo
Skandinaviens dalar och berg; eljest vore det förloradt, och äfven
vår historia återför tanken till den moraliska spänstighet och kraft, som
sjelfva det nordiska lefnadssättet utvecklar och underhåller. Så blef
allmogens frihet till person och egendom, då den i det öfriga Europa
nästan öfverallt utplånades, i Skandinavien oförstörlig; ty den kraft,
som i norden fordras till att kunna förvärfva, är mer än tillräcklig
för att också kunna försvara. Å andra sidan kan man ej påstå, det
svårigheten att förvärfva i samma mon lärt nordbon att spara. Ännu,
i allmänhet taget, ger han gernå ut, hvad han genom sin idoghet
förvärfvat, såsom han i fornåldern förtärde, hvad han i bärnad
eröfrat, älskande ej mindre njutning än arbete. - Det kommer ej af
brist på förstånd. Svensken visar både genom arbetskraft och
förmåga att umbära, den största skicklighet att fylla sina behof och
vara sig sjelf allt i allom: det finnes ingen nöd, som han icke är
öfverlägsen; han har stora tillgångar inom sig sjelf, då han upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
