Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
SAGANS TIDEHVARP.
bildadt rum, på hvars väggar uppträden tillhörande en offerfest
blifvit genom inristning afbildade.
Under den äldre bronsåldern begrofvos liken obrända, senare
brändes de. De obrända liken lades i kistor, vanligen af sten, någon
gång dock af trä. Öfver kistan uppkastades en jordhög.
Qvarlefvorna af de brända liken lades oftast i lerkärl, som insattes i
grafhögen, ibland omgifna af en stenkista, ibland icke. Grafhögarne
ligga vanligen på höjder, från hvilka man eger en vidsträckt utsigt
öfver sjö och strand.
Bronsålderns slut inträffade i Sverige efter all sannolikhet
ungefär samtidigt med Kristi födelse. Vid denna tid började jernet
blifva allmännare kändt och användt. Bronsåldern blef sålunda
efterträdd af en jernålder. Starka skäl tala för, att den nya metallen
hitförts af invandrare, tillhörande en ny stam, som undertryckt eller
utrotat den äldre befolkningen. I början af jernåldern brändes liken,
senare begrofvos de obrända, omgifna af skatter och öfvertäckta af
stora grafhögar.
I dunkla drag förvarar sagan minnet af urbefolkningen och af
de strider, som de olika stammarne kanske fört med hvar andra. Så
berättas det om trollen, hvilka, undersätsiga och fula, bodde i
bergen samt batades och fruktades för sina hemska svartkonster.
Sagan sysselsätter sig ock mycket med de småvuxne dvärgarne, ett
konstfärdigt slägte, som smidde vapen, gjorde smycken och egde
rika skatter, samt med jättarne, som öfvade stor makt och voro i
besittning af en hemlighetsfull visdom. Dessa varelser beskrifvas
som främmande för och ibland fiendtliga mot den folkstam, som i
en senare tid beherskade landet.
Våra förfäders invandring.
Våra förfäder tillhöra den folkstam, som man kallat den
germaniska, en ädel och lifskraftig stam med rika anlag och stark
sjelfkänsla. På det ljusa håret, de blå ögonen och den resliga
växten igenkändes af ålder germanen. Han eger till öfverflöd det glada
mod, för hvilket faran är en lek, den verksamhetslust, för hvars
inneburna oro mödan är ett behof; det bor inom honom ett girigt
spanande kunskapsbegär samt ett för det underbara och
hemlighetsfulla öppet sinne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
