Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
SAGANS TIDEHVARF.
ne.
spelhem och satte dem på fästet, der de som stjernor lyste öfver
jorden.
På stranden funno sedan Börs söner två träd Ask och Embla.
Odin gaf dem anda; de öfrige gudarne gåfvo dem tanke, lif, blod
och fägring. Så danades de första menniskorna; de fingo sin
boning under Midgård.
Åsar och åsynjor kallades de blida gudamakterna, de der
upprätthöllo det goda i verlden.
Odin var visdomens gud. Han framstäldes enögd, ty sitt ena
öga sades han hafva förlorat vid Mimes brunn, der han pantsatte
det för rättigheten att dricka vishet och förstånd. Han var en
bister, allvarlig man, hvilken, då han uppenbarade sig, var klädd i en
sid hatt och en lång blå kappa. På skuldrorna bar han två korpar,
hvilka förtalde honom tidender från fjärran land. I sin hand höll
han ett skarpt spjut, och han red på den åttafotade gångaren
Slip-I hans borg, det strålande Valhall, upptogos efter döden svärd.
fallna kämpar, här kallade venhärjar». Valhalls sal var täckt med
sköldar, bänkarne voro öfverbredda med brynjor, och 540 portar
ledde dit in. Hvarje morgon gingo kämparne ut på Vigrids slätt,
som utbredde sig kring borgen. Der var deras lust att pröfva sitt
mod i strid; de sårade läktes och de fallne fingo åter lif på aftonen,
då de alla återvände till Valballs sai, Der åto de fläsk och drucko
mjöd: fläsket togs af galten Sährimper, hvilken hvarje dag slagtades,
men ändå alltid följande morgon var lefvande och hel igen; mjödet
fötur spenarna på geten Heidrun, som betade utanför borgen.
Valhalls mör, som kallades valkyrior, framburo dryckeshornen; de
plägade ock rida genom luften till jordens valplatser, från hvilka de
hemtade svärdfallna kämpar hem till Valhall.
Tor var styrkans gud och näst Odin den förnämste. Han var
en storvuxen man, hade långt rödt skägg och var godmodig till lynnet.
Ofta drog han ut för att kämpa mot jättar och troll, dem han
krossade med sin kortskaftade stridshammare, hvilken slungades mot
fienderna och, då han träffat sitt mål, af sig sjelf återvände i Tors
hand. På himmelens vida fält for han ut i sin vagn, som drogs
af bockar. Då gnistrade det och dånade efter vagnshjulen.
Sådant kallade menniskorna åska (gudsåkning) eller tordön.
Till åsarne hörde dess utom Balder, fromhetens och oskuldens
gud; han var glänsande hvit, fager till utseendet och högt älskad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
