Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
VIKINGA- OCH OMVÄNDELSÉTIDEN.
Ansgar gaf med glädje dertill sitt bifall; han var då ännu ej 28 år
gammal.
Åtföljd af Vitmar, en from klosterbroder, afseglade han kort
före 830 på ett köpmansskepp till Sverige. Under vägen blefvo de
öfverfallna af vikingar, som togo skepp och gods. Ansgar och hans
följesmän kommo med nöd i land; men deras egendom, deras böcker
och de gåfvor, som kejsaren sändt med dem, gingo förlorade. De
färdades nu genom vidsträckta skogar och öfver stora insjöar, som
förliknas vid haf, fram till hamnstaden Birka vid (eller uti) Mälaren;
der blefvo de väl mottagna af konung Björn, som lät dem fritt
predika i landet. Många kristna fångar, som dvaldes i Birka, gladde
sig storligen, att de åter fingo höra messan och mottaga det heliga
sakramentet. Men äfven många hedningar omvändes till den rätta
tron och mottogo det heliga dopet; bland dem var jarl Hergeir,
hvilken på sin gård byggde den första kristna kyrka i landet.
Sedan Ansgar och Vitmar halft annat år vistats i Sverige,
återvände de till sitt hemland, der de inför kejsaren aflade berättelse
om sin färd. Ansgar blef nu utnämnd till ärkebiskop i Hamburg;
sedan denna stad blifvit öfverfallen och uppbränd af vikingar,
flyttades hans biskopssäte till Bremen, hvarifrån han framgent skulle leda
omvändelseverket i norden.
Tid efter annan sände han nya lärare till den lilla församlingen
i Birka. Slutligen företog han (853) för andra gången den
äfventyrliga resan till Sverige. Bönderna hade här visat sig fiendtligt
stämda mot kristendomen och förjagat presterna. På tinget hade
man uppträdt med föregifvet budskap från de gamla gudarne,
hvilka sades hafva uttalat sitt missnöje öfver den nye gudens
dyrkan samt kräft större offer. Önsken I» skulle de hafva sagt
»flere gudar, då vilja vi efter gemensamt råd upptaga bland oss Erik,
fordom eder konung, och skall han vara en af edra gudar och
räknas i gudatal med oss.» Då nu Ansgar kom till staden, rådde
honom hans vänner att skyndsamligen fly derifrån. Men han stannade,
villig att för Kristi skull lida pina och död. Han tillredde ett stort
gästabud och bjöd dit den då regerande konungen, Olof, hvilken
också infann sig; efter måltiden lät han frambära till konungen
skänker och sade då sitt ärende såsom böneman för den kristna
församlingen. Jag kan ej dölja för dig”, sade då konungen, »att
allmogen här i landet ända från urminnes tider har en sådan makt,
en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
