Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK DEN HELIGE.
55
Häraf kan i någon mon förklaras, huru uppsvearne, vanligen
nogräknade i fråga om sina konungars börd, med sitt val föllo på Erik.
Hans rättrådighet, fromhet och konungsliga sinne gjorde honom i
alla händelser tidigt värd en krona.
»På tre sätt», säger krönikan, »fullbordade han sitt lefverne, i
det han bjöd lag och rätt hållas, kämpade mot trons fiender och
upprättade kyrkan.»
Erik laggifvare kallas han i en gammal konungalängd och
det med rätta. I hednalagen sökte han ingjuta kristendomens
mildare anda, i det han häfdade den svagares rätt. Så beredde han
åt qvinnan erkändt lagliga rättigheter, då han förordnade, att den
vigda hustrun skulle träda till heder och husfrudöme, till lås och
nycklar, till laga treding i lösören och aflingegods och till all den
rätt, som uppländsk lag är.
Liksom Erik stiftade lagar, så verkade han ock nitiskt för deras
efterlefnad. Krönikan säger om honom: »Han reste omkring allt
sitt rike, sökte sitt folk och for fram en rätt konungslig väg. Han
dömde rätt dom, hvarken vikande af åt högra sidan för vänskap
och gåfvor eller åt den venstra för hats och räddhogas skull, han
försonade dem, som voro i ofred med hvar andra, frälsade de fattiga
från deras förtryckare, styrkte de rättvisa, men tålde ej de vrånga
i sitt rike, gifvande en hvar rätt efter lagen. Också var han
allmogen så kär, att den villigt gaf honom tredjeparten af alla
sakören, som efter sed tillkom riksens fatabur. Han vägrade likväl att
mottaga sådant, sägande sig hafva nog af sitt eget».
Erik korsfarare. Vid denna tid drogo från de kristna
landen, synnerligen från Frankrike, England och Tyskland skaror af
krigare ut för att eröfra det heliga landet från de otrogne; dessa
företag benämndes korståg, och en stor mängd nordbor har del-
,
tagit i dem. Påfven anbefalde vid denna tid äfven andra korståg
till hedningarnes våldsamma omvändelse; många konungar och furstar
efterkommo uppmaningen, förmenande det vara en from gerning
att äfven med våld och vapen utbreda Kristi lära bland vilda folk.
Mot finnarne drog derför konung Erik i härnad icke blott för
deras hedendoms skull, utan äfven derför att de genom sina
plundringar oroade de svenska kusterna. Biskop Henrik i Upsala,
hvilken var en nitisk och modig man, utmärkt för sin fromma hog och
sina rena seder, slöt sig till tåget. Mycket folk, synnerligen helsin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
