- Project Runeberg -  Läsebok i svenska historien /
66

(1877) [MARC] [MARC] Author: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

66
FOLKUNGATIDEN.
med deraf följande slägtkrig gaf ännu upphof till en stor del af
tidens våldsamheter och oordningar. Birger påbjöd nu, att den
mördades anförvandter skulle vid laga domstol söka upprättelse och,
då denna gafs, mottaga sin andel af de böter, som ådömdes
mördaren, Så fick den hedniska seden vika för kristen uppfattning,
enligt hvilken ej den enskilde må hämnas, men öfverheten, hvilken
Gud gifvit svärdet i hand, straff’a begångna våldsdåd. Hemmens
frid stördes hädanefter ej så ofta som fordom. Det kom i bruk,
att man aflade sina vapen, innan man gick in i kyrkan; de
förvarades då under gudstjensten i ett för ändamålet särskildt uppfördt
förhus, som än i dag ferestädes kallas vapenhus. Väl ledsagades
brudparet på sin färd till kyrkan fortfarande af »brudsvenner», men
de medföljde snart mera för ståtens skull än för att hindra brudens
bortröfvande.
I den omsorg, Birger jarl genom sina lagar egnade qvinnan,
kan man se nya, mildare grundsatsers inflytelse. Förut hade syster
varit arflös, då broder faus i lifvet; »gånge hatt till och hufva från»
var lagens bud i detta fall. Då Valdemar vid 20 års ålder
förmäldes med den danska prinsessan Sofia, utgaf Birger till minne af
denna högtidlighet den lag, att för framtiden syster skulle ärfva
hälften mot broder.
Bevisningssättet inför rätta blef af Birger jarl förbättradt. I
tvifvelaktiga fall hade man nämligen läuge sökt genom så kallade
»gudsdomar» utröna sanningen. Till sådana hörde enviget, hvilket
domaren ibland lät anställa mellan de båda tvistande i den tro, att Gud
skulle hjelpa den oskyldige till seger, samt jernbörden, då den anklagade
åtog sig att till bevisande af sin oskuld bära glödande jern eller gå
öfver glödande plogbillar, då han dömdes oskyldig, om han
genomgick detta prof, utan att lida svårare skada. Enviget hade genom
påfliga bref blifvit upphäfdt; nu aflyste Birger äfven jernbörden.
Hädanefter blef eden det öfliga bevisningsmedlet; pedsgärdsmän»,
vanligen slägt och vänner, fingo äfven vid tinget besvära en parts
aflagda ed såsom sann och laglig. Äfven blef sed, att en nämnd af
tolf ansedde män, till hvilka båda parterna satte förtroende,
undersökte tvisten och afgifvo sitt utslag; en sådan med stolfmannaed»
fäst dom var laggiltig.
Birger jarl tog äfven första steget till träldomens afskaffande.
Fattiga personer plägade bortgifva sig till trälar åt de rikare mot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:52:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solasesvhi/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free