- Project Runeberg -  Läsebok i svenska historien /
73

(1877) [MARC] [MARC] Author: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MAGNUS LADULÅS.
73
nom
detta åtagande i sig sjelft var frivilligt och personligt, började efter
band det nya rytteriet, som mestadels utgjordes af hirdmän och
storbönder, att utbilda sig till en från mängden afskild krigarklass,
i vilken snart gjorde anspråk på att gälla som ett högre stånd.
Men det var ej nyttan blott, som konung Magnus åsyftade.
Han älskade att uppträda med prakt och ville hos sin omgifning
väcka en stormodig anda. För den skull införde han äfven i vårt
land det utländska riddarväsendet; riddare och »svenner af vapen»
blefvo sålunda en klass ofvanför de vanliga frälsemännen. Riddarne
voro de ende som läto kalla sig herrar, deras hustrur nämndes fruar.
Högtidliga riddarslag och lysande torneringar gåfvo ökad glans åt
hoffesterna; sydländsk belefvenhet och fina seder började göra sig
gällande, på samma gång konungens män äfven under fredstid
bevarade och förädlade sin tapperhet genom ridderliga idrotter.
Aldrig blef dock riddarväsendet hos oss annat än ett matt
återsken af hvad det var i södern. Och det kunde ej annat blifva:
det hade ej växt upp ur våra egendomliga förhållanden, utan blifvit,
som en lyxvara, utifrån infördt. Det lyste i södern präktigare
gemotsatsen mot ett trälbundet bondestånd: i Sverige, der
allmogen tillika med sin frihet bevarade makt och kraft, fans ingen
sådan motsats. Den konung, som här införde riddarväsendet, var,
märkligt nog, tillika den, som genom lag satte lås för bondens lada.
Riddarne, huru mycket de än månde pråla i torneringarna, förblefvo
dock ännu länge storbönder, och det var äfven i följande tid
bondehären, som värnade Sveriges sjelfbestånd.
Magnus Ladulås’ död. Under sitt sista lefnadsår vistades
Magnus i konungaborgen på Visingsö. Då han kände sin lefnads
slut nalkas, tillkallade han de ättstore och mäktige männen i sitt
rike och förmanade dem till endrägt och trohet. Tillika utvalde
han en af dem, nämligen sin frände, marsken Torgils Knutsson, att
föra styrelsen, tills den äldste af konungasönerna, Birger, hunnit
till manlig ålder; åt sina andra båda söner, Erik och Valdemar,
hade han tilldelat hertigdömen. Slutligen bjöd han de kringstående,
att de skulle låta föra hans lik till Stockholm, der det borde
begrafvas i det af honom grundade »gråbrödraklostret» (der nu
Riddarholmskyrkan står). Kort derefter afled han (1290), sedan han
förrättat en kristlig dödsberedelse. Allmogen, som sörjande slöt sig
till likfärden, bar på sina skuldror den vördade konungens qvar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:52:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solasesvhi/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free