Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGNUS ERIKSSON.
83
Folkungaätten efter 1319.
Magnus Eriksson,
Blott ett treårigt barn var Magnus, hertig Eriks son, då han
på riksmötet vid Mora stenar (1319), buren på Mats
Kettilmundssons armar, valdes till Sveriges konung. Hans moder, Ingeborg,
var en norsk konungadotter: på grund af denna sin börd blef han
samtidigt genom arfsrätt konung i Norge. Så förenades för första
gången under kristna tiden den skandinaviska halföns båda riken
under en spira.
Samma dag, som konungavalet skedde vid Mora stenar, förbundo
sig de förnämste andlige och verldslige herrar att med råd och dåd
understödja drotseten Mats Kettilmundsson eller den som i hans
ställe kunde blifva förordnad att rikets styrelse förestå, tills
konungen hunnit myndiga år. En ny sådan förening ingicks i Skara
(1322) och är att betrakta som en försoning mellan den förre
konungens parti och de aflidne hertigarnes. Liksom stormännen under
namn af riksens råd öfvade högsta myndigheten i Sverige, så gjorde
de det äfven i Norge. Till åtskilligt sjelfsvåld gaf detta
stormansvälde anledning, i synnerhet som herrarne drogo omkring med
väpnade följen och genom sina inbördes fejder ofta störde landsfriden.
Konung Magnus tillträdde sjelf regeringen 1332. Han var
godsint och välmenande, men ej mäktig af den kraftfulla stränghet
och den viljans fasthet, som kräfdes för att tygla de orolige
herrarne.
Skåne och Bleking, hvilka under den danske konungen
Kristoffer II:8 olyckliga regering blifvit pantsatta till grefvarne af
Holstein, förtrycktes hårdt af sina tyska herrar. Bragta till förtviflan,
reste sig slutligen skåningarne; men då de sågo sig icke hafva någon
hjelp att vänta af danske konungen, vände de sig med större
framgång till de i Sverige regerande stormännen. Ett möte hölls i
.
i
Kalmar (1332), der de båda landskapen gåfvo sig under Sveriges
krona, hvarimot Magnus Jofvade att bibebålla dem vid deras
rättigheter och skydda dem mot främmande öfvervåld. Men till
grefvarne af Holstein och andra pantherrar måste han betala dryga
penningesummor; och då han äfven på liknande sätt förvärfvat Halland,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
