- Project Runeberg -  Läsebok i svenska historien /
85

(1877) [MARC] [MARC] Author: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MAGNUS ERIKSSON.
85
dade konungen förordningar mot landsfredens brytande och väpnade
flockars våldsamheter; men sjelf klagade han, att ingen rättade sig
efter honom, huru mycket han än månde bedja, råda eller hota.
Brist på makt och brist på penningar vållade Magnus stort
men i hans regeringshandlingar. Dertill kom (1350) en förfärlig
olyckshändelse, i det riket härjades af en förödande pest, kallad
digerdöden. Vid samma tid företog Magnus ett korståg mot
ryssarne med anledning af deras våldsamheter mot de kristne
invånarne i Karelen. Möjligt är, att Magnus, hyllande sin tids
vidskepelse, i detta krigståg sett ett medel att afvända Guds vrede,
hvilken slagit riket med farsotens landsplåga. Kriget tog imellertid
en olycklig vändning, i det svenska flottan blef innestängd, så att
hären endast genom att gräfva sig ut lyckades undkomma.
Konungen fick nu af många böra, att krigets olyckliga utgång varit
ett straff för hans synder. Hans penningeförlägenhet ökades dess
utom i ytterlig grad; han måste låna kyrkliga uppbördsmedel, och
då han ej på utsatt tid mäktade betala skulden, blef han af påfven
bannlyst.
Midt ibland alla dessa svårigheter låg Magnus i ständiga tvister
med de allt öfvermodigare stormännen, af hvilka han i Norge
nödgades att afstå detta rikes krona åt sin yngre son Håkan, medan de
i Sverige bistodo hans äldste son Erik, hvilken bar afvog sköld mot
sin fader. Magnus såg sig ock nödsakad att åt Erik afstå en del
af riket, men denne dog inom kort, hvarefter Håkan mer verksamt
trädde på sin fars sida. Danmarks sluge, företagsamme konung,
Valdemar Atterdag, inblandade sig i dessa tvister under sken af att
bistå Magnus, men bemäktigade sig derunder, så godt som utan
motstånd, Skåne, Halland och Bleking, samt sköflade på ett lömskt
sätt Visby. Vänskapen konungarne imellan stördes dock deraf så
litet, att Håkan inom kort förmäldes med Valdemars späda dotter
Margareta. Flere missnöjde herrar, hvilka med ovilja sett denna
förmälning, erbjödo då kronan åt Albrekt, son till Magnus’ svåger
hertigen af Mecklenburg. Hertigen, hvilken för sin sons räkning
mottog anbudet, öfverföll plötsligt konungen (1363), intog
Stockholm, lät på ett möte vid Mora stenar utropa Albrekt till svensk
konung samt slog och tillfångatog Magnus sjelf vid Enköping.
Den fångne konung Magnus insattes efter någon tid i tornet
Kärnan på Stockholms slott och belades med starka bojor; sjelf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:52:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solasesvhi/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free