Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
FOLKUNGAÄTTEN EFTER 1319.
ja, han begagnade dervid så starka uttryck, att Birgitta måste bedja
honom ej drifva saken för vidt.
»Begif dig till Rom», tyckte sig Birgitta höra en himmelsk röst
säga, "tyder äro gatorna belagda med evärdligt guld, med
helgonens och martyrernas blod. Der kan man genom helgonens för.
tjenster och påfvens aflat komma ginaste vägen till himmelen.»
Lydig denna maning, reste hon (1346) från sitt fädernesland, dit
hon ej mer återvände. I Rom uppehöll hon sig länge och vann
ett stort rykte för sin helighet. Mattias afled i Stockholm ungefär
vid samma tid, som Birgitta anlände till Rom.
Hennes båda söner, Karl och Birger, som kommit på besök till
sin moder (1370), blefvo af henne förestälda för påfven. Herr
Birger, som var en allvarlig herre, bar en enkel, fotsid mantel. Men
herr Karl, som var stolt och liflig, hade utstyrt sig med all den
grannlåt, som då brukades; manteln bestod af hela, uppstoppade
hermeliner, hvardera med en guldring i munnen och en liten bjellra kring
halsen, så att, då han gick, bjellrorna klingade och djuren, liksom
de vore lefvande, foro upp och ned. Till Birger sade påfven:
»Du är din moders barn», men till Karl sade han: »Du är verldens
barn». Då föll heliga Birgitta på knä och bad om syndernas
förlåtelse för sina söner. Men påfven lyfte på herr Karls tunga bälte,
sägande: »Detta bälte är nog att bära till syndabot.) Då utropade
Birgitta: „Helige fader! Skilj du honom från synden, jag vill nog
skilja honom från bältet.»
Kort derefter gjorde hon en pilgrimsfärd till det heliga landet.
Under resan kände hon sig bräcklig, och efter återkomsten från
Rom föll hon i en sjukdom, hvarunder hon esomoftast tyckte sig
hafva uppenbarelser och höra frälsarens tröstande ord. Hon afled,
70 år gammal, 1373. Aderton år derefter blef hon af påfven
kanoniserad eller upptagen till helgon.
I Vadstena hade Birgitta redan före sin afresa till Rom
upprättat ett nunnekloster, som vunnit stor märkvärdighet. Klosterfolket
var underkastadt stränga sederegler: största delen af dagen skulle
tillbringas med bön och sång; all sysslolöshet var strängt förbjuden.
Till detta kloster testamenterades stora egodelar, och äfven furstliga
qvinnor räknade det för en ära att bland klostersystrarna blifva
upptagna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
