Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
POLKUNGAÄTTEN EFTER 1319.
nu
Om konungen säges det:
Det tycktes den herren ett löje vara,
att bonden kom fram med sina kära (klagan):
»Söte herre konung, skiper oss rätt!»
»Ich kann nicht bettern, min lewe knecht.» *)
Det fingo de då alla till bot,
ty gick den herren mycket imot.
Då den mäktige Bo Jonsson dött (1386), trodde sig Albrekt
hafva fått mer fria händer. Han återfordrade nu en del af de
kronogods, hvilka Bo Jonsson slagit under sig. Men detta tilltag, så
välmenande det än var, tjente endast att öka villervallan och ledde
till ett borgerligt krig. Herrarne begynte sammansvärja sig mot
konungen, förebärande att han ville röfva och åt tyskarne
bortskänka deras arfvegods. Somliga befäste sina gårdar för att med
våld försvara dem, och en allmän osäkerhet rådde. Verkställarne af
Bo Jonssons testamente erbjödo slutligen svenska kronan åt
Margareta, som var enka efter den aflidne konung Håkan. Hon
mottog anbudet samt lofrade å sin sida att styra riket efter lag
och lemna herrarne i oqvald besittning af deras förmoner.
Albrekt samlade nu en stor här, hvilken mest bestod af tyskar
och anfördes af tyska ädlingar. Mot Margareta visade han ett
skrytsamt öfvermod: han kallade henne »konung Byxlös» och skickade
henne, på samma gång han förklarade krig, en brynsten att derpå hvässa
sina nålar; derjämte gjorde han ett löfte att icke sätta på sig sin
»hätta» förr, än han eröfrat Danmark och Norge. Margareta, som
ej vårdade sig om att svara härpå, lät sin här inbryta i
Vestergötland och belägra Axevall. Hären bestod af både svenskar, norrmän
och danskar, så att nordens tre baner här svajade bredvid hvar
andra; den anfördes af en svensk man, Erik Kettilsson.
Med 18,000 man inbröt Albrekt äfven i Vestergötland och tog
sin ställning i närheten af den lilla staden Falköping. Här stod
det afgörande slaget den 24 febr. 1389. En mosse skilde båda
härarne åt. Fastän flere af Albrekts höfdingar rådde honom att
antingen afvakta de förbundnes anfall eller ock söka kringgå mossen,
lät han dock af en skrytsam tysk herre förmå sig att öfvergå den.
Följden af detta dumdristiga tilltag blef, att hans tungt
pansarklädda ryttare fastnade och sålunda, då de hvarken kunde komma
’) Lewe, egentl.
leute, tjenare, vasall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
