- Project Runeberg -  Läsebok i svenska historien /
100

(1877) [MARC] [MARC] Author: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

100
UNIONENS FULLBORDAN OCH UPPLÖSNING.
och med inländske män, återfick han konungadömet. Till drotset
utnämnde han Krister Nilsson (Vase) och till marsk Karl Knutsson
(Bonde), hvilken var den anseddaste af Sveriges herremän, men sina
öfriga löften höll han illa. Derfor blef han snart å nyo afsatt.
Herrarne valde då genast Karl Knutsson till riksföreståndare, men
bönderna framtvungo det beslut, att makten skulle delas mellan
denne och Engelbrekt. Den förre skulle leda Stockholms belägring,
medan den senare drog ut i landsorterna för att utdrifva de
utländske fogdar, dem konungen å nyo tillsatt.
Under belägringen af Axevalls slott kände sig Engelbrekt
medtagen af den myckna ansträngningen och återvände derför till
Örebro, hvars slott han mottagit i förläning. Framkommen dit, erhöll
han från riksens råd uppmaning att för en vigtig angelägenhet
infinna sig i Stockholm. Ehuru matt och svag, gjorde han sig likväl
färdig samt valde för resan den mindre ansträngande sjövägen.
På Göksholm nära Örebro bodde en mäktig herreman, riksrådet
Bengt Stensson (af slägten Natt och Dag), med hvilken Engelbrekt
under den framfarna tiden haft någon tvist, som ännu var oafgjord.
Före Engelbrekts afresa infann sig Bengt och föreslog, att tvisten
skulle hänskjutas under rådets dom och de målseyande under tiden
ej öfva någon fiendtlighet mot hvar andra. Sedan Engelbrekt, som
beredvilligt gick in derpå, afslutat denna öfverenskommelse, anträdde
han öfver Hjelmaren färden till Stockholm.
Då det led mot aftonen, tog han med sitt folk nattläger på
en liten holme, som sedan dess burit namnet Engelbrektsholmen.
Till skydd mot den ännu skarpa nattkylan upptändes en eld, kring
hvilken de resande satte sig. Efter en stund såg man
komma från Göksholm och igenkände i den herr Bengts son, Måns
Bengtsson, hvilken kom i spetsen för ett väpnadt följe. »Herr Bengt
vill bjuda mig till Göksholm», yttrade dervid Engelbrekt, »men jag
kan ej mottaga inbjudningen för min sjukdoms skull.» Han lät då
en af sina tjenare utvisa bästa landningsstället för de ankommande
och vacklade dem sjelf till mötes, stödd på sin krycka. Men Måns
Bengtsson rusade genast upp ur båten och frågade med häftighet,
han ej finge vara i fred i riket för Engelbrekts skull.
Engelbrekt svarade: »Din fader och jag hafva tillsagt hvar andra fred och
säkerhet; jag hoppas, att han omtalat det för dig». Måns
Bengtsson hörde ej derpå, utan lyfte mot honom sin yxa. Engelbrekt
afen båt
om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:52:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solasesvhi/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free