Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENGELBREKT ENGELBREKTSSON.
101
värjde hugget med sin krycka, men det träffade sjelfva handen och
afskar tre fingrar. Han vände sig nu om, men ynglingen gaf
honom i det samma ett nytt hugg i halsen och klöf genast derpå
med ett tredje hans hufvud. Derpå lät mördaren genomskjuta den
döda kroppen med pilar. Engelbrekts hustru och tjerare bortfördes
fångna till Göksholm, hvarifrån de dock snart frigåfvos.
Upptänd af förbittring vid underrättelsen om den älskade
höfdingens död, samlade sig allmogen kring Göksholm, hvarifrån
mördaren imellertid redan flytt; som bönderna ej förmådde intaga det
starkt befästa slottet, uppbrände de alla byggnaderna der omkring.
Derpå hemtade de från holmen Engelbrekts söndersargade kropp,
hvilken de under klagan och strida tårar nedsatte i Mellösa kyrka.
Längre fram upptogo de liket och begrofvo det högtidligen i Örebro
stadskyrka.
Karl Knutsson tog mördaren i sitt beskydd och förbjöd strängt,
att någon finge antasta eller förklena honom för den begångna
gerningen. Men Måns Bengtsson fick, berättar sägnen, ingen ro för
sitt eget samvete. Qvald af den bittraste ånger, ville han i
förtviflan taga lifvet af sig sjelf, och af allmogen betraktades han med
djup afsky.
Engelbrekts minne lyser i vår historia med den renaste glans.
Han slog det första, starka slaget för att krossa de fjättrar, dem
utländska ränker smidt åt vårt folk; han ryckte allmogen från
träldomens brant till kraft och frihet. Rättrådig och högsinnad, höll
han sina gerningar inom laglighetens gräns och gaf åt den stora
uppresningen prägeln af sin egen själs ädelhet. Liksom ur djupet
af svenska folkets eget hjerta ljuder den sång, som biskop Thomas,
Engelbrekts vän, qvad om den mördade frihetshjelten:
Gud väckte upp den lille man,
som till det verket brukas kan,
han gaf honom kraft och snille;
slott, städer, folk och län och land,
de gingo honom väl i hand,
Gud fogade, som han ville.
Då han så manligen hade stridt
och ryktet gick öfver verlden vidt,
då fick han det till löna:
en tid, han for af Örebro,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
