Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
UNIONENS FULLBORDAN OCH UPPLÖSNING.
Karl
upphand mot sina motståndare inom riket, på samma gång danske
konungens fiendtliga inbrott lyckligt afvärjdes.
Länge varade dock ej Karls framgång i denna dubbla strid.
Tord Bonde föll plötsligt för lönmördarehand: en man af dansk
börd, Jösse Boson, till hvilken hjelten satt sitt förtroende, smög
sig nämligen en natt till den sofvandes läger och klöf med en yxa
hans hufvud. Dermed föll det bästa stödet för Karls tron. Vid
denna tid kom Karl äfven i spändt förhållande till presterskapet, i
det han lät anställa en räfst för att återtaga hvad de andlige
olagligen slagit under sig. I synnerhet var ärkebiskopen Jöns Bengtsson
(Oxenstjerna) hans bittre, fastän i början hemlige, ovän.
drog åt denne att samla krigsfolk, hvilket konungen tänkte
använda till det af danskarne eröfrade Ölands återtagande. Knappt
hade dock ärkebiskopen fått folket samman, förr än han lät på
kyrkodörren i Upsala anslå ett fejdebref, deri han uppsade Karl tro
och huldhet. Vid kyrkans högaltare nedlade han derpå offentligen
sin biskopsskrud, band i stället svärd vid sin sida och iklädde sig
hjelm och harnesk. Han utfäste sig nu att ej nedlägga vapen förr,
än riket vore befriadt från Karls herravälde. Vid underrättelsen om
detta förräderi ämnade Karl med en liten skara öfverraska
ärkebiskopen i Vesterås, men blef sjelf öfverraskad och efter en kort
strid på isen utanför Strängnäs tvungen att fly in i Stockholm, af
hvars borgerskap han sökte understöd. Men borgarena voro klena
soldater, som togo till flykten, så snart de mötte en fiende. På
deras trohet kunde Karl icke heller lita, hvarför han slutligen, sedan
han insatt de fleste af sina skatter i ett kloster, steg om bord på
ett fartyg och flydde öfver till Danzig.
Sedan derefter ärkebiskopen väl blifvit herre öfver Stockholm,
inkallade han konung Kristian, hvilken äfven infann sig och blef
antagen till konung. Han var en klok och välmenande man; men
hans omätliga penningebehof, hufvudsakligen vålladt genom den
lösen, han skulle erlägga för besittningen af Slesvig och Holstein,
gjorde hans regering för Sverige tryckande och hans person
förhatlig. På alla sätt sökte han hopskrapa skatter: så bemäktigade han
sig 7 af guld och dyrbarheter fylda kistor, dem Karl vid sin afresa
lemnat efter sig; han borttog det guld, som Erik af Pommern skänkt
till Vadstena kloster, ja han plundrade Stockholms slott på
dyrbarheter och husgeråd. Svenska folket, som vämjdes vid en sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
