Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLAGET PÅ BRUNKEBERG.
109
våga sitt lif för att afvärja Sveriges skada. Alla ropade då, att de
med Guds hjelp ville göra det samma; dervid räckte de upp
händerna och gjorde stort vapenbrak. Klockan var 11 f. m., då hären
satte sig i rörelse mot Brunkeberg. Bönderna sjöngo:
I Guds namn farom vi,
hans nåd begärom vi;
nu dragom vi till Stockholms by;
Gud gifve, kung Kristian ej ville bortfly.
Mot de antågande aflossade danskarne 200 »byssor).
Svenskarne afsköto till svar en massa pilar, skäktor och hakebösselod,
medan de ryckte höjden upp före. Derpå gingo de stridande hvar
andra på lifvet med lansarne, och vardt då en hård kamp.
Från Stockholms slottstorn åskådade Sten Stures maka, Ingeborg,
omgifven af många ädla fruar och jungfrur, den strid, som
utkämpades på den närbelägna böjden. I början sågo de med gamman,
huru svenska baneret stadigt skred framåt och uppåt; men efter en
stund märkte de med oro, att det småningom, allt medan striden
brann, sjönk längre neder utåt sluttningen. Danskarnes fördelaktiga
ställning, deras öfverlägsenhet i beväpning och deras kraftiga
motstånd gjorde, att svenskarne för denna gång måste vika tillbaka.
Men herr Sten samlade snart sitt folk å nyo och gjorde ett nytt
angrepp mot höjden. Striden blef då mycket het. Herr Sten red
i spetsen, der faran och trängseln voro störst; men en fattig bonde,
Starke Björn kallad, lopp allt jämt framför riksföreståndarens häst
och röjde väg, i det han med ett bredt slagsvärd gaf dråpliga hugg
åt alla sidor. Konung Kristian, som sjelf manhaftigt stred,
träffades i munnen af en kula, hvilken borttog tre tänder och vållade
så stort blodflöde, att konungen måste föras ur striden. Men
danskarne blefvo af detta olycksfall endast eggade till större
mandomsrön och lyckades äfven denna gång drifva svenskarne utför
sluttningen.
Medan svenskarne första gången ryckte upp och kämpade, hade
Stockholms borgare, anförda af Knut Posse, gjort ett utfall samt
lyckats uppbränna en del af danskarnes skansar och söndersåga de
stockar, som uppburo kafvelbron, så att denna nödvändigt måste
brista för en större tyngd.
Sedan det andra anfallet blifvit tillbakakastadt, ordnade herr
Sten sitt folk å nyo; men den gången anföll han de danskar, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
