Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
UNIONENS FULLBORDAN OCH UPPLÖSNING.
allt ansvar för sin föregående styrelse och erhöll löfte om en
betydande förläning.
I oktober 1497 höll konung Hans sitt intåg i Stockholm.
Herr Sten gick honom till mötes för att ledsaga honom in i staden.
Konungen frågade då skämtande: »IIafven I nu redt godt till åt
mig på slottet, herr Sten, och låtit duka bordet med mat och öl,
så att mina gäster kunna göra sig glada?» Herr Sten svarade i
samma skämtsamma ton, i det han pekade på de svenska herrar,
som slutit sig till konungens följe: »Det veta de bäst, som stå der
bakom eder, de hafva det både bakat och bryggt. Derpå bjöd han
konungen armen och förde honom in i staden. Konung Hans skall dervid
hafva yttrat: »Herr Sten, I hafven lemnat mig ett ondt testamente
i Sverige; bönderna, som Gud skapat till trälar, hafven I gjort till
herrar, och de som herrar skulle vara, dem viljen I göra till trälar.»
Vid sin kröning, som med stor högtidlighet förrättades i
Upsala domkyrka, slog konungen många svenska frälsemän till riddare;
det var en högeligen efterfikad hedersbevisning, ty, som rimkrönikan
säger,
hvar frälseqvinna ville heta fruga,
att andra skulle sig för henne buga.
Åt Sten Sture tilldelades så ansenliga förläningar i Finland och
Sverige, att ingen sedan Bo Jonssons tid, icke ens Karl Knutsson,
då han vek för Kristoffer, fått så stora. Då sedan konungen
återvände till Danmark, fick herr Sten, jämte tre riksråd, uppdraget att
under hans frånvaro föra riksstyrelsen i Sverige.
Men vid andra tillfällen visade konungen obenägenhet och
misstroende mot herr Sten, hvilken han beröfvade en del af de gifna
förläningarna och beredde åtskilliga andra obehag. Samtidigt
förtörnade han imellertid äfven Svante Sture, hvilken han tilldelade en
allt för ringa förläning. Icke heller återstälde han enligt löfte
Gotland till Sverige. Då han nu led ett snöpligt nederlag mot de
tappra ditmarskerna, hvilka han ämnat underkufva, gaf denna hans
motgång luft åt missnöjet i Sverige. Svante Sture förklarade öppet
konungen krig och försonade sig med herr Sten, hvilken nu,
understödd af allmogen och flere bland herrarne, för andra gången (1501)
valdes till riksföreståndare. Stockholms slott, som länge försvarades
af konungens gemål, den storsinta drottning Kristina, måste till
slut gifva sig. Tre dagar efter slottets fall anlände konungen med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
