Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
UNIONENS FULLBORDAN OCH UPPLÖSNING.
Sverige hade Sturen i Stockholm tillstält stora högtidligheter till
hans mottagande; men han reste ej dit, utan for i stället genast till
Upsala, förebärande som skäl, att herr Sten ämnat sätta försåt för
honom. Här höll han ett hof, ståtligare än riksföreståndarens, samt
upptog i sin omgifning alla dennes fiender och afundsmän. För
tredje gången sökte herr Sten vinna ärkebiskopen med godo, i det
han bjöd honom fadder åt en sin nyfödde son; men Trolle kom ej,
utan höll i stället med herrarne möten, der det öfverenskoms om
Kristians inkallande. Redan beredd till strid, förmåddes dock Sturen
att högtidligen ännu en gång erbjuda förlikning; han reste till
Upsala, der han i domkyrkans sakristia räckte ärkebiskopen handen till
försoning, uppmanade honom att glömma allt gammalt agg och
endast tänka på det gemensamma fäderneslandets bästa. Men denne
svarade med bitterhet och afvisade föraktligt det gjorda anbudet;
nu var riksföreståndarens tålamod slut.
En herreman, som varit delaktig i Trollens rådslag,
uppenbarade ångerfull på sin dödssäng hvad han visste om dennes
hemliga anläggningar. Nu inneslöt riksföreståndaren ärkebiskopen på
dennes slott Stäket och sammankallade en riksdag till Arboga (1517),
der det beslöts, att Kristian aldrig skulle till konung antagas och att
belägringen af Stäket skulle med all makt fortsättas. Nu skickade
Kristian en liten här till ärkebiskopens undsättning; men danskarne
blefvo på det ännu ej bebyggda Ladugårdslandet af Sturen
fullkomligt slagna.
En ny riksdag sammanträdde derpå i Stockholm, der äfven
ärkebiskopen på gifven lejd infann sig. Han förde här ett trotsigt
och hånande språk, som gjorde all förlikning omöjlig. „Ständerna
vore», sade han, »icke hans domare; han egde rätt att föra både
det andliga och det verldsliga svärdet, och han hade uppfylt sin
pligt, då han sökte förskaffa riket åt kung Kristian; han hade af
påfven fått tillgift för sina gerningar och vore ej skyldig att svara
för någon annan än denne.» De förbittrade ständerna beslöto, att
Trolle skulle såsom högförrädare afsättas från sitt ämbete och hans
slott Stäket i grund nedrifvas. I en uppsatt skrifvelse förbundo de
sig att en för alla och alla för en svara för detta beslut. Ingen
af de närvarande prelaterna vågade motsäga den förbittrade
allmogen. Endast den sluge biskop Brask i Linköping stack i vax-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
