Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1
STOCKHOLMS BLODBAD.
123
Stockholms blodbad.
man.
Genom underhandlingar, vid hvilka han brukade den gamle,
under sin fångenskap med Danmark försonade Hemming Gad som
budbärare, lyckades Kristian vinna Stockholm, hvars portar för honom
öppnades i början af september 1520. Den 4 november förrättades
hans kröning af Gustaf Trolle, hvilken nu åter inträdt i utöfningen
af sitt ärkebiskopliga ämbete. Redan då lade Kristian i dagen sitt
hätska sinne, i det han efter kröningen, då flere danska och tyska
herrar slogos till riddare, lät härolden utropa, att, som Sverige
blifvit med svärd vunnet, denna ära ej kunde vederfaras någon svensk
Efter högtidligheternas slut hölls i tre dagar ett ståtligt
gästabud. Under detta visade sig Kristian glad och vänlig, men han
hvälfde i sitt sinne mörka plauer, huru han under någon
förevändning skulle utrota Sveriges stormän nu, medan han hade dem nästan
alla i sina händer. Efter flere rådplägningar med sina förtrogna
beslöt han på inrådan af sin biktfader, Didrik Slaghök, att begagna
sig af påfvens bannlysning och anklaga herrarne för deras mot
ärkebiskopen begångna våld.
Den 7 november hade en stor hop af de svenske herrarne blifvit
uppkallade på slottet och infördes i en stor sal. Konungen inträdde
sedan och satte sig på domarstolen, omgifven af sina förnämsta
följesmän och rådgifvare. Enligt förut gjord öfverenskommelse trädde
Gustaf Trolle fram, begärande ersättning för sitt lidande under Sten
Stures tid. Som han icke var närmare invigd i konungens planer,
begärde han endast skadestånd och Stäkets återuppbyggande. Men
konungen skall hafva låtit hviska honom i örat, »att ärkebiskopens
hufvud ej sutte fastare än någon annans, om han ej grepe saken an
med större ifver och fordrade de brottsliges lif». En af biskopar
och konungens män bestående nämnd trädde nu samman. Först
framfördes Kristina Gyllenstjerna. Som klagomålen gingo henne
hårdt under ögonen, bar hon fram det med insegel bekräftade bref,
deri ständerna kungjort Arboga mötes beslut och lofvat att samfäldı
ansvara för det samma. Men då tog sig konungen tillfälle att
förklara alla dem hemfallna under bannlysningens dom, hvilka
undertecknat det samma. Endast biskop Brask frikändes på grund af
det skrifna förbehåll, som han smugit uuder sitt sigill, äfvensom
biskop Otto i Vesterås, emedan han ifrigt understödt Trolles ankla-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
