- Project Runeberg -  Läsebok i svenska historien /
126

(1877) [MARC] [MARC] Author: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

126
UNIONENS FULLBORDAN OCH UPPLÖSNING.
som
och ett segt fasthållande vid häfdvunna sedvänjor voro hos bonden
karaktersdrag, hvilka intrycket af detta tidehvarfs händelser i någon
mon bidrog att utveckla.
Uppbåd till folkresning gjordes, enligt gammal sed, på det sätt,
att man från gård till gård kringsände »budkaflen», en trästicka,
var bränd i den ena ändan och försedd med ett snöre i den
andra; dessa siunebilder inneburo, sade man, en hotelse, att den
som vägrade eller dröjde att fortskaffa härbudstecknet, han skulle
sjelf hängas och hans gård brännas. Från hvarje gård, dit
budkaflen förts, skulle en väpnad man infinna sig på den allmänna
mötesplatsen. Vapnen voro mest pålyxor, gamla slagsvärd, pilar och
skäktor; eldvapen, ehuru af högst ofullkomlig beskaffenhet, kallade
»kärrebyssor» och »hakebyssor», började uuder unionstiden komma i
bruk. På regelbunden utrustning och sträng manstukt var ej att
tänka, men en trognare, tåligare här har helt visst aldrig funnits.
I bondens hemlif och näringsförhållanden rådde den största
enkelhet. Han slöjdade sjelf sitt husgeråd, han klädde sig i
hemväfdt vadmal och lefde af sin gårds afkastning. I Norrland var
jagten invånarnes förnämsta näringsfång; redan från denna tid omtalas,
hurusom helsingarne med sina af villebråd fullpackade åkdon drogo
till distingsmarkuaden i Upsala. Kornet var ännu det allmänt
begagnade sädesslaget; hvete och råg voro sällsynta. Säden maldes
ännu, enligt gammalt bruk, mestadels på handqvarn; men vatten-
och väderqvarnar började dock under detta tidehvarf småningom
komma i bruk. I Småland idkades hufvudsakligen boskapsskötsel;
allmogen från några härad i Vestergötland dref gårdfarihandel
med svarfvade skålar, askar och dylikt hemmagjordt kram. Sederna
sedan gammalt hårda och vilda samt blefvo det än mer i följd
af de täta krigsoroligheterna; att »spänna bälte» var en flerestades
brukad gästabudslek, hvilken ofta kom att utgöra ett envig på lif
och död; blodshämnden var ännu ej fullkomligt bortlagd, ej heller
hednagudarne alldeles bortglömda. Vantro och vidskepelse egde
insteg under mångahanda former, delvis helgade af kyrkan eller
utbildade i sammanhang med hennes religionsbruk.
Handeln och köpstäderna. Hansestäderna, synnerligen
Lübeck, slogo vid denna tid under sig nästan all handel i norden.
Under Sturarnes tid, då Lübeck i striden mot Danmark var en
välbehöflig bundsförvandt, stod denna stad till svenska styrelsen
vanvoro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:52:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solasesvhi/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free