Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
GUSTAF VASA OCH HANS VERK.
Brahe bodde. Herr Joakim hade nyligen fått kallelse att infinna
sig i Stockholm vid Kristians kröning en resa, hvarifrån Gustaf
förgäfves sökte öfvertala honom att afstå. Sedan Joakim afrest,
begaf sig Gustaf till sin fädernegård Räfsnäs, der han någon tid höll
sig förborgad; den gamle ärkebiskopen Jakob Ulfsson, hvilken
uppehöll sig i Mariefreds närbelägna kloster, sökte förgäfves öfvertala
honom att gifva sig till känna och mottaga den af Kristian erbjudna
förlåtelsen. En bland Joakims tjenare, som lyckats undkomma från
Stockholm, framförde nu till honom underrättelsen om blodbadet,
om hans slägtingars sorgliga öde och om ett högt pris, som vore
satt på hans eget hufvud.
Genast beredde sig nu Gustaf till flykt. Åtföljd endast af en
dräng, red han i slutet af november månad hemligen från Räfsnäs,
ämnande draga upp till Dalarne. Då han kom till Kopparberget,
lät han rundklippa sitt hår, klädde sig i drängkläder och tog yxa på
axeln, liksom ämnade han sig ut för att söka arbete. Sålunda
förklädd, tog han tjenst bos en rik bergsman, Anders Persson på
Rankhyttan, och tröskade på dennes loge. Men tjenstfolket märkte
snart, att han icke hade samma later som andra drängar och icke
heller samma vana vid arbetet; en piga menade ock, att hon sett
en silkeskrage sticka fram under den nykomne drängens
vadmalsjacka. Anders Persson kallade nu den misstänkte till sig och
igenkände i honom Gustaf, med hvilken han studerat till sammans i
Upsala, men han vågade icke behålla honom hos sig, utan rådde
honom att fly längre upp i landet och ofta ombyta vistelseort.
Gustaf drog nu vesterut längs stranden af sjön Runn och
ankom följande dagen till Ornäs, der en annan af hans bekanta från
Upsala, Arendt Persson, bodde. Arendt mottog honom med vänliga
ord, men bar falskhet i sitt bjerta och traktade efter det pris, som
var satt på flyktingens bufvud. Utan att ana något förräderi, gick
Gustaf till hvila på loftet, der hans värd sjelf ledsagat honom upp.
Genast derpå for Arendt till en af sina grannar, den ansedde Måns
Nilsson på Aspeboda, hvars biträde han utbad sig för att gripa
Gustaf, men denne afslog med förakt hans begäran. Han körde då
förbi sin egen gård bort till Sätra, der den danske fogden bodde.
Ledsagad af fogden och 20 man, for han följande dagen hem i
afsigt att bära våld på flyktingen. Men då Arendts hustru, Barbro
Stigsdotter, varseblifvit, huru hennes man körde förbi gården hän åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
