Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
GUSTAP VASA OCH HANS VERK.
N
handla om kyrkans maktställning och rättigheter. De vigtigaste
stadgandena voro:
Biskoparne fingo fortfarande förse socknekyrkorna med
prester, dock under uppsigt af konungen, som egde afsätta dem
han fann till ämbetet obeqväma;
konungen skulle bestämma biskoparnes, domkyrkornas och
kanikernas inkomster samt ega använda öfverskottet för
kronans räkning;
presterna skulle i verldsliga mål lyda under verldslig
domstol;
i skolestugorna skulle evangelium läsas, »efter det är ju
kristlige skolor».
Sedan dessa öfverenskommelser ingåtts, talade Gustaf
personligen till biskoparne för att försöka, hvad honom skulle svaras. Först
vände han sig till biskop Magnus i Strängnäs och affordrade honom
Tynnelsö slott, hvilket denne förklarade sig villig att afstå; han fick
då till svar, att denna lydnad skulle räknas honom till godo, så
länge han lefde, »hvilket ock visserligen skedden. Derpå äskade
konungen Leckö slott af biskopen i Skara och fick äfven då
nöjaktigt svar. Sedan kom han till biskop Brask, af hvilken ban kräfde
Munkeboda; men denne blott suckade och kunde icke förmås att
Steg då Ture Jönsson upp och bad konungen, att biskopen
af nåd måtte få behålla slottet under sin lifstid. Men dertill
svarade Gustaf ett kort nej. Åtta af riksråden måste på stället gå i
borgen för biskopens hörsamhet. Fyrtio man af hans lifvakt togos
för konungens tjenst och afsändes genast tillika med annat
krigsfolk för att taga Munkeboda i besittning.
För att befordra riksdagsbesluten till verkställighet infann sig
Gustaf, kort efter detta möte, i flere af rikets stift för att förordna
och öfverenskomma. Då han kom till Linköping, lät Brask för
honom anrätta ett ståtligt gästabud och lyckades dervid utverka
befrielse från den borgen, han nödgats ställa. Biskopen anhöll sedan
att få företaga en visitationsresa till Gotland, hvilket då lydde under
Linköpings stift, men hörde till danska väldet; äfven det blef honom
tillstadt. Han fullgjorde väl detta värf, men återvände sedan icke
till Sverige, utan seglade öfver till Polen, der han slutade sina dagar
i ett kloster.
svara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
