Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPRORSRÖRELSER (1527—32).
153
Upprorsrörelser (1527—32).
Daljunkaren.
Då Gustaf höll riksdag i Vesterås, var i Dalarne redan ett
uppror i gång, och till dettas undertryckande begärde han rådets,
ridderskapets och menige mans understöd.
I flere landsändar voro sinnena bragta i jäsning genom
prelaternas uppviglingar och blefvo det än mer genom de gärder,
Gustaf utskrifvit till betalande af rikets gäld. Den stigande
förbittringen gaf sig sjell näring: misstankar vaknade och underhöllos,
rykten, det ena vidunderligare än det andra, utspredos och troddes,
i synnerhet om de gälde förmenta förföljelser mot det af allmogen
högt älskade Sturehuset. Under dessa förhållanden uppträdde i
Dalarne den bedragare, hvilken utgaf sig för att vara Nils Sture, den
aflidne riksföreståndarens, herr Stens, son. Han var egentligen en
bonddräng vid namn Jöns från Vestmanland, hade tjent på en
herregård och då begått en stöld af 40 mark silfver. Peder
Sunnanväder skall hafva förledt honom att utgifva sig för Nils Sture, och
Peder Grym, en af Sturehusets forna tjenare, försåg honom med de
för ett sådant tilltag nödiga upplysningarna.
»Junker Nils» eller »Daljunkaren», som han vanligen kallades,
lät först höra af sig i Dalarnes nordliga socknar, der han berättade,
hurusom han vid konungens hof känt sig som i ett fängelse, att
han der ingenting fått lära, att konung Gustaf städse visat honom
ett vredgadt anlete, ja stundom gripit efter värjan vid hans åsyn.
Han hade derför, sade han, flytt till de redliga dalamännen och bad
dem skydda honom mot den tyranniske konungen, hvilken dess utom
förderfvade hela riket, i det han hårdt skattlade bönderna, mördade
biskopar, plundrade kyrkan och förkastade den kristna tron. Så
ofta han nämnde sin föregifne faders, Sten Stures, namn, grät han
bitterligen; de godtrogne dalkarlarne gärto då med, och han bad
dem då ofta midt under sitt tal falla på knä samt läsa »Fader vår»
eller » Ave Maria» för hans faders själ; han tackade dem för det
de haft hans fader så kär och bönföll, att äfven sonen måtte njuta
någon gunst hos dem. De vackra orden gjorde också åsyftad verkan:
han fick en lifvakt af unga, raska karlar, och hans anhang började
märkbart tillväxa. På många ställen, synnerligen af bönderna i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
