Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPRORSRÖRELSER (1527—32).
157
å de öfriges vägnar, att konung Gustaf hade dem ingen oskäl gjort,
att herreskifte i alla fall ej plägade förbättra saken och att det derför
syntes dem bäst förblifva vid den trohet, de svurit konungen. Då
föll som ett moln öfver herrarnes ansigten, och de visste icke, hvad
de rätteligen skulle företaga. De rådslogo länge med hvar andra
och stannade vid det beslut, att de förklarade sig villige att främja
allmogens bästa samt bådo de församlade att fjorton dagar derefter
infinna sig på samma ställe, då man skulle förena sig om konung
Gustaf och laga så, att samtlige bekomme hans nåd och vänskap.
Dermed upplöstes mötet.
Men Ture Jönsson och biskop Magnus tordes ej längre
qvardröja i Sverige, utan hopsamlade i hast alla sina dyrbarheter och
begåfvo sig dermed öfver danska gränsen. De herrar, som för
öfrigt varit med i anslaget, stannade derimot qvar, helst som de
inbillade sig, att brefven, som kunnat vitna mot dem, blifvit förstörda.
När nu konungens män höllo räfst, erkände en del af herrarne, att
de felat, och lofvade trohet för framtiden, men tre af de förnämste
deltagarne, Måns Bryntesson, hvilken varit ämnad till konung, samt
Nils Olofsson och Ture Eriksson (Bjelke), frisade sig, sköto all
skulden på Ture Jönsson och erbjödo sig att stå till rätta inför
ständerna. De fingo sin vilja fram, och en riksdag sammanträdde i
Strängnäs för att ransaka i detta ärende.
Först undersökte ständerna regeringens förfarande och dömde,
»att konungen med sina skäliga svar redeligen lagt sig ifrån alla
de beskyllningar, som blifvit honom förekastade, och var från dem
alldeles fri». Derpå uppfordrades de tre anklagade herrarne att
bekänna och afbedja; äfven konungen förmanade dem två gånger
dertill, men de vägrade envist. Då framlades till deras öfverraskning
de af dem skrifna brefven. Förfärade störtade de på sina knän och
tiggde gråtande nåd af konungen, men det var nu för sent.
dömdes till döden och inspärrades derpå i ett rum ofvanför
skolstugan. Måns Bryntesson försökte fly genom att hoppa ut genom
fönstret, men bröt i fallet illa sitt ben; han släpade sig oaktadt
sina svåra plågor in i en närbelägen sädesåker, men blef der
följande morgon funnen. Kort derpå afrättades han och Nils Olofsson
.
i Stockholm, hvarimot Ture Eriksson på sin moders förbön
benådades mot erläggande af dryga böter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
