Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GREFVEFEJDEN.
161
LÜBECKS PALL.
Brunnbäcks färja och om de ej tyckte det vara skamlöst att efter
eget hufvud mästra öfverheten.
Förskräckte lågo dalkarlarne på knä, medan konungen talade.
Då de till slut af honom uppfordrades att angifva upprorets
anstiftare samt dem, hvilka brukat våld mot konungens män, gjorde
de det genast. Fem af de angifne blefvo på stället dömde till
döden; kort derpå, sedan konungen upplöst mötet, blefvo de äfven
afrättade. Måns Nilsson, Anders Persson och Ingel Hansson
affördes fångna till Stockholm, der de efter ett års förlopp rönte
samma öde. Sedan gjordes ej i Dalarne vidare något uppror mot
konung Gustaf.
Grefvefejden. Lübecks fall.
År 1533 dog konung Fredrik i Danmark. Följande år utbröt
derstädes ett inbördes krig mellan ett adelsparti, som till konung
ville upphöja den aflidnes son hertig Kristian af Holstein, och ett
bondeparti, som ville bafva den fängslade Kristian II uppsatt på
tronen. Lübeck, som då styrdes af två djerfva folkledare, Jörgen
Wullenwever och Marcus Meier, underblåste denna strid och
uppträdde sjelf deri på det senare partiets sida i hopp att genom
Kristian II och hans anhang kunna åter upprätta sitt på de senare
tiderna försvagade handelsvälde i norden.
I sammanhang med dessa planer arbetade lübeckarne äfven på
att i Sverige uppväcka oroligheter mot konung Gustaf. För det
ändamålet sökte de genom löften och förespeglingar locka den unge
Svante Sture, hvilken för tillfället uppehöll sig i Lauenburg, att
svika sin konung. Då den ädle ynglingen ståndaktigt motstod dessa
frestelser, bortfördes han till Lübeck, der man genom skänker och
smicker länge, men fruktlöst, sökte förleda honom.
Derimot
lyckades det bättre att till förräderi locka Gustafs svåger, grefven af
Hoya, hvilken nyligen såsom svenskt sändebud i Lübeck
handlat om betalningen af Sveriges skuld till staden. Då Gustaf ej
ville godkänna hans räkningar, uppstod genast kallsinnighet dem
imellan. När skulden sedan blifvit gäldad, påstodo lübeckarne, att
det fattades något i summan, Gustaf derimot, att det lübska
sändebudet svikligen tillegnat sig en del af penningarna. I följd af denna
Sjögren, Svensk hist. läsebok.
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
