Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DACKEFEJDEN.
169
ARFFÖRENINGENS BEKRÄFTELSE.
till godo igen»; de lofvade ock att erlägga krigsgärd, endast det
lemnades dem några dagars rådrum för att hopsamla den. Herr
Måns, som trodde bönderna, stannade qvar och försågs imellertid
rikligt med lifsmedel. Men under tiden gingo hemligen ilbud, som
uppbådade folk i de närliggande häradena.
Bittida en morgon
hörde man i lägret från alla sidor dånet af en mängd yxor och ett
starkt brakande af skog, som fäldes: det var de uppbådade
bönderna, som höggo bråtar, för att så stänga vägen för konungens folk.
En bonde, som befann sig i lägret, visade imellertid soldaterna en
hemlig stig, som ännu ej blifvit spärrad. Men som herr Måns hade
den oförsigtigheten att låta slå på trumma under tåget, leddes bönderna
på spåret. Krigsfolket öfverväldigades, så att det i största
förvirring måste fly in bland bergen och skogarne; af tusen knektar kunde
endast ett ringa fåtal rädda sig tillbaka till Linköping. De
segraude bönderna togo ett stort byte, hvilket de förde till Dacke, som
med sin hufvudhär stod vid Vexiö.
Lars Siggesson intågade sedan från Östergötland med
hufvudhären. Bönderna på gränsen visade förstäld ånger och sade sig
vilja öfvergifva Dacke; men då bären väl tågat förbi, höggo de bråtar
i skogen bakom och afskuro sålunda de framtågande från tillförsel
och undsättning. Sålunda kom väl herr Lars till Vexiö, men der
var han så godt som innestängd och kunde hvarken få något bud
till konungen eller någon underrättelse från honom. Det kom
derför till underhandlingar, hvilka slutade med, att ett stillestånd på ett
år ingicks.
Dacke bröt nu in i Östergötland, der stämningen länge varit
uppretad mot konungen. Han vann derför här ett ej ringa anhang,
synnerligen i skogsbygden, och slog läger nära Linköping. Äfven
här fördes med de kungliga härförarne underhandlingar, hvilka ledde
till ett stillestånd. Bönderna framlemnade nu äfven sina klagomål
och fordringar: gudstjensten borde återställas i sitt forna skick, enär
det nu vore så illa bestäldt, »att snart hvart bondebarn kunde hvissla
fram en
messa»; fogdarnes oregerlighet och godtyckliga regemente
borde stäfjas och »hvarje man för dem njuta hemfrid i sitt högsäte»;
icke måtte fogdarne eller andre afundas, derest någon bonde ville
draga den klädebonad, han gitte sjelf bestå sig, ej heller röfverfalla
dem af allmogen med snork och bannorn, hvilka mäktade att hyfsa
sina byggnader något mera än annars plägade ske. Sedan herrarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
