Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
REFORMATIONSTIDEIVARFVETS SENARE SKEDE.
räkning behålla några platser; konungen tog sjelf hela denna
besittning om hand och afsände dit Klas Kristersson Horn med en här.
Genast från början vårdade sig svenska styrelsen om den lifegna, af
de tyske godsegarne hårdt misshandlade allmogen. Erik befalde
uttryckligen de svenska myndigheterna tillse, att ej herrarne vidare
finge »qvasta och stupa sina bönder», såsom fordom varit fallet.
Svärdsriddarnes härmästare gaf sig imellertid under konungen i
Polen, hvilken på grund deraf äfven gjorde anspråk på Estland och
sålunda kom i spändt förhållande till Sverige. Hertig Johan kom
derimot i nära förbindelse med denne konung, ty han hade med
honom inledt underhandlingar om giftermål med dennes syster
Katarina; för detta giftermål hade Erik i början varit gynsamt stämd,
men till slut, när spänningen mellan honom och Polen ökades, på det
ifrigaste afstyrkt det. Trots Eriks formliga förbud fullbordade Johan
nu denna förmälning (1562) och lemnade dervid såsom lån åt den
polske konungen en ansenlig mängd af sin fars silfvertackor mot
pant af 7 slott i Lifand. Men knappt hade det nygifta paret
anländt till Åbo, förr än hertigen af sin broder instämdes till
Stockholm att der stå till rätta inför ständerna för brottsliga stämplingar
och högförräderi. Johan infann sig ej; i stället fängslade han
konungens utskickade, tog af finnarne särskild trohetsed samt sökte
hjelp i Polen och Preussen.
Ständerna fälde dödsdom öfver hertigen, så framt konungen ej
ville låta nåd gå för rätt. Erik afsände nu till Finland en betydlig
krigsmakt, af hvilken Johan inneslöts och till sist tvangs att gifva
sig fången jämte sin gemål och sina tjenare (aug. 1563). Fångarne
möttes i Stockholms skärgård af Göran Persson, som i ett långt tal
förehöll hertigen dennes brottsliga uppförande och slutligen å
konungens vägnar förklarade, att han skulle hållas fängslad på
Gripsholm. Då Göran derefter vände sig till hertiginnan och erbjöd henne
valet af ett kungligt slott jämte furstligt underhåll eller att följa sin
gemål i fängelse, svarade hon, att »hon förr ville dö än skiljas från
hertigen», drog sin trolofningsring från fingret och bad honom läsa
i den. Då han deri läste orden: »nemo nisi mors» (ingen utom
döden), inföll hertiginnan: »Dervid vill jag blifva», och afgjordes så,
att hon skulle följa sin gemål i fängelse. Fångarne fördes i en liten
jakt genom Söderström, vid hvars stränder en stor folkmassa var
samlad; hertigen måste sitta på däcket, hvarifrån han var synlig för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
