Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
REFORMATIONSTIDEIIVARFVETS SENARE SKEDE.
högy nu in på det öfvergifna fotfolket, som allt hårdare ansattes,
tills slutligen natten ändade striden. Svenskarne miste 30 kanoner,
och Nils Sture, herr Svantes son, hvilken bar hufvudfanan, kunde
rädda denna endast på det sätt, att han från stången afslet
fanduken och stoppade den i sin ficka. Följande året härjade Rantzau
i Småland och Vestergötland, och under året 1567 vågade han sig
ända upp i Östergötland, der han dock var nära att blifva
innestängd. Den inre omhvälfningen i Sverige förorsakade sedan för
någon tid ett afbrott i krigsrörelserna.
Erik XIV:s slut.
Sturemorden. Anlag till sinnesförvirring funnos från början hos
Erik, närdes genoin utsväfningar samt utbröto till raseri genom
uppjagad räddhoga och misstänksamhet. Adeln, hvars missnöje med
urfföreningen han kände, fruktade han ständigt. Efter hertig Johans
fängslande såg han sig dess utom hafva brutit med dennes mäktiga
möderneslägt. Ju mer han genom sitt regeringssätt förverkade de
underlydandes aktning och tillgifvenhet, dess större blef hans
fruktan för den högt ansedda och ännu mäktiga Stureslägten. Erik
menade sig hafva läst i stjernorna, att en ljushårig man skulle störta
honom från tronen; kännetecknet träffade verkligen in på hertig
Joban och Nils Sture; men då den förre satt i fängelse, vände sig
konungens misstankar mot den senare. Under förevändning, att herr
Nils förhållit sig illa i slaget vid Axtorna, lät Erik först genom sin
nämnd döma honom till döden, men vågade ej låta honom undergå
detta straff, utan lät honom i stället hålla ett skymfligt intåg i
Stockholm på en skabbig häst och med halmkrona på hufvudet. Rädd
för det missnöje, som äfven derigenom uppväcktes, gaf Erik åter
upprättelse åt den skymfade och skickade honom till Lothringen för
att framföra frieriet till prinsessan Renata, men han bar oro och
förtrytelse inom sig.
I början af året 1567, hvilket Erik med rätta kallade sitt
»olyckligaste år», styrktes han af Göran Persson i den tron, att en
stor sammansvärjning af Stureslägten och dess vänner ingåtts mot
honom, hvarför han ock lefde i ständig fruktan och höll spejare
öfverallt; rykten om hemliga förhör och nattliga afrättningar
utbredde fasa bland allmänheten. Några af de förnämste herrarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
