Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN III OCH HERTIG KARL.
195
den gamla och den nya läran; men i sjelfva verket leddes han af
sin katolska gemåls och jesuiternas inflytande.
I svenska kyrkan voro väl åtskilliga missbruk afskaffade, men
någon ny fast ordning hade ännu ej stadgat sig. Mycken
vårdslöshet egde rum vid prestämbetens tillsättande och skötande:
okunpige djeknar kallades till predikanter; många prester voro dråpare,
drinkare och horkarlar, många försummade ock sin tjenst för handel
och verldslig näring. Flerestädes hade reduktionen gått fram så
strängt, att tillgångar fattades till gudstjenstens värdiga
upprätthållande: många kyrkor voro förfallna och förstörda; i brist på
kyrksilfver nyttjades somligstädes lerkärl vid sakramentets utdelning;
länsinnehafvare och andra mäktige män innehöllo ofta för egen
räkning presterskapets tionde. Konungen sökte med ifver afhjelpa
dessa missförhållanden: han utfärdade stränga förbud mot de
inrotade oskicken, han utgaf stora penningesummor för att nybygga
kyrkorna eller förse dem med skrudar och kärl; det hände ock
ibland, att han lät nykläda trasiga prester, som stälde sig i hans
väg. Den gamle ärkebiskopen Laurentius Petri, hvilken beklagade
oredan, men ej varit i stånd att afhjelpa den, hade dock före sin
död den tillfredsställelsen att se en kyrkoordning, på hvilken han
länge arbetat, antagen på ett möte i Upsala (1572). Enligt denna
skulle församlingarna sjelfva ega att välja sig prester; en strängare
kyrkotukt infördes; af presten skulle fordras nödiga kunskaper och
rent lefverne; denna kyrkoordning innehåller ock den första
skolstadga. Året efter nämnda möte afled Laurentius Petri. Han fick till
efterträdare Laurentius Petri Gothus, hvilken mindre höll på
reformationens grundsatser och lydigare böjde sig för konungens vilja;
den nye ärkebiskopen underskref genast 17 artiklar, i hvilka
klostrens återställande, helgonens bedrande samt upptagandet af den
gamla kyrkans ceremonier gillades; kort derpå invigdes han med
högtidlig ståt i sitt ämbete, hvarvid den förut afskaffade
biskopsskruden åter kom i bruk. Biskopstiteln, en tid nästan alldeles
afskaffad, blef nu småningom igen upptagen.
Beherskad af sin gemåls inflytelse, uttryckte konungen den
önskan, att »några lärda och fromma jesuiter» måtte till Sverige
öfversändas; och det dröjde ej heller länge, förr än så skedde. Två sådana,
nämligen Florentius Feyt och Laurentius Norvegus (den senare van-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
