Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
REFORMATIONSTIDEHVARFVETS SENARE SKEDE.
ligen kallad Kloster-Lasse), kommo till Stockholm, der de i början
dolde sin rätta tro och utgåfvo sig för evangeliska predikanter.
Med hjelp af sin sekreterare Petrus Fechten utarbetade
konungen och lät trycka en messbok, hvilken bar den latinska titeln
liturgia, men af folket vanligen kallades »röda boken». I det hela var
hon uppsatt efter mönstret af den katolska, på mötet i Trident
faststälda kyrkohandboken. På en riksdag 1577 förmåddes presterskapets
flertal att antaga liturgieu, hvarefter de öfriga stånden med lätthet
samtyckte. Förpligtelse att låta denna messbok tjena sig till
efterrättelse gjordes från början till vilkor för presterlig befordran.
Konungen närmade sig allt mer påfvedömet. En jesuit,
Possevino, säges till och med hafva förmått honom att i hemlighet öfvergå
till katolska tron. Luthers katekes afskaffades i skolorna; alla
utlåtelser mot påfven borttogos ur kyrkosångerna; helgonens aflefvor
fingo nya silfverskrin; klostren, synnerligen det i Vadstena, sattes
äter i stånd. En biskop i Linköping, hvilken kallat påfven
antikrist, afkläddes offentligen i domkyrkan sin biskopsskrud. Många
prester, hvilka vägrade antaga liturgien, blefvo afsatta, fängslade
eller landsförvista. Men sedan Johan sålunda väl öppnat väg för
katolska kyrkans anspråk, fick han snart skäl att rädas för följderna
af sitt eget verk. I de underhandlingar, dem han med påfven öppnat
om underkastelse, ansåg han sig böra af denne få medgifvet bland
annat: att biskoparne i högmålssaker finge dömas af konungen, att
kyrkans indragna egendom ej måtte återfordras, att konungarne
Gustaf och Erik samt alle af adel, hvilka dött utom katolska kyrkans
gemenskap, måtte ostörde få hvila i sina grafvar. Då påfven gjorde
svårigheter att bevilja dessa vilkor, afskräcktes Johan från en närmare
förbindelse med Rom; då vid denna tid äfven drottning Katarina
afled (1583) och påfven ej uppfylde ett gifvet löfte att verka till
Sveriges fördel vid fredsslutet mellan Ryssland och Polen, afkyldes
helt och hållet konungens tycke för katolska läran.
Ett tvärt omslag egde nu rum i hans handlingssätt. Han afsatte
skymtligt prester, som öfvergått till katolska läran och förviste
jesuiterna ur riket. Ett år efter Katarinas död förmälde sig konungen,
»för att skingra sina svåra och djupa tankar», med den 16-åriga
Gunilla Bjelke; med den protestantiska gemålen följde ock ett
protestantiskt intlytande. Men vid liturgien, hvilken han betraktade
som uttryck för sitt eget religionssystem, fasthöll han fortfarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
