Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTIG KARL OCH SIGISMUND.
205
slutet med Ryssland för att kunna under förevändning af krigsbehof
hålla landmakten fortfarande samlad under sitt befäl. Hertigen å
sin sida dref på freden, hvilken också (1595) afslöts i Tevsina.
Fleming nekade imellertid att enligt fredsfördraget till ryssarne
öfverlemna Käksholm, lade beslag på kronans ränta och underhöll
en betydlig krigsstyrka, som genom sina våldsamheter uppväckte stor
förbittring hos Finlands invånare.
Af dessa och flere andra skäl yrkade hertigen på ett riksmöte.
Rådsherrarne satte sig derimot af fruktan för konungen; de insågo
ock, att genom ständernas sammankallande äfven deras egen
maktställning komme att blifva osäkrare och den egentliga regeringsmakten
öfverflyttas på hertigen. Karl utskref icke dess mindre i sitt och
rådets namn kallelse till riksdag i Söderköping. Då rådsherrarne
sedan vägrade underteckna nämnda kallelse, utbröt han hotande:
»Brefven skolen I underskrifva och sjelfve draga dit med, eller skall
jag visa eder en annan väg. Kommen i hog Engelbrekt dalkar), som
var bondeson och kunde dock tvinga riksens råd; jag är
konungason och arffurste här i riket. I skolen göra efter min vilja, och
om I ej godvilligt dragen dit, skall jag låta föra eder bundna.»
Sålunda måste herrarne underteckna brefven och följa med, ehvad
de ville eller icke. När ständerna derpå samlats i Söderköping (den
20 oktober 1595), framstälde hertigen sina yrkanden: att han skulle
från regeringsbördan blifva förskonad, om han ej erhölle
riksföreståndares namn och myndighet, att konungens ed, synnerligen då
det rörde religionssakerna, måtte hållas och att Klas Fleming med
flere motspänstige straffades. Efter åtskilliga öfverläggningar, i hvilka
dock rådet föga deltog, erkände ständerna hertigen för
riksföreståndare, uppdrog åt honom att jemte rådet styra med kunglig makt,
så länge konungen var i Polen, samt beslöt, att den katolska
gudstjensten allestädes skulle afskaffas.
Sedan beslutet blifvit uppsatt och underskrifvet, lät hertigen på
torget uppresa en majestätspall», hvarifrån han höll burspråk.
Fastän han förde ordet till alla ständerna, vände han sig likväl mest
till allmogen, spörjande, »om de gode männen vore till sinnes att
försvara hvad här gjordt och beslutet var samt stå derför alla för
en och en för alla»; ett talesätt, som han ofta brukade och hvilket
man i Sigismunds omgifning kallade »hertig Karls fogelnät).
Dertill svarade gemene man: »Ja, ja, nådige herre» och aflade derpå sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
