- Project Runeberg -  Läsebok i svenska historien /
210

(1877) [MARC] [MARC] Author: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

210
REFORMATIONSTIDEHVARFVETS SENARE SKEDE.
Erik», yttrade Karl, »hafver jag ingen ovänskap; I egen samma tro
som konungen och hafven handlat efter samvetet, men så är icke
förhållandet med de andra fem. Och vill icke konungen godvilligt
utlemna dem, så finnas här de män, som skola hemta dem midt ur
hans hop». De blefvo också till slut utlemnade; då de affördes,
hörde man dem säga, att de säkert skulle blifvit annorlunda belönte,
om de tjent hertigen så troget, som de nu tjent konungen.
Sigismund och Karl möttes personligen på ett fält utanför
staden och samtalade länge med hvar andra; hertigen följde derpå
konungen upp till slottet, der en måltid var för dem anrättad.
Sedan uppsattes fredsvilkoren, som voro följande: konungen skulle
bortsända det främmande krigsfolket och qvarblifva i riket;
regeringen skulle öfverlemnas till honom och föras efter hans ed;
riksdag skulle inom fyra månader hållas; ingen skulle för det framfarna
ställas till rätta, med undantag för de fängslade rådsherrarne, hvilka
dock skulle dömas af främmande sändebud och andra opartiske män.
Innan denna förlikning beseglades, förklarade Sigismund i närvaro
af några sina förtrogne, att den vore honom aftvungen och att han
ej ansåge sig förpligtad hålla, hvad han deri lofvat.
Mot fördraget lempade Sigismund snart Sverige, dit han ej
mera återvände. Hertigen erkände ännu någon tid hans rätt till
konungadömet. Ett möte af adelsmän och prester sammanträdde i
början af 1599: mötet erkände väl Sigismund som konung, men
endast under det vilkor, att han inom kort tid återvände från Polen
och sedan allt framgent uppehölle sig i Sverige. Det beslöts vidare,
att om ej Sigismund inom fyra månader enligt löfte hitkallat
främmande sändebud, skulle ständerna sjelfva sitta till doms öfver de
fångna herrarne. Då konungen ej infann sig på utsatt tid,
sammanträdde (juli 1599) i Stockholm ett allmänt riksmöte. Ständerna
uppsade här Sigismund tro och lydnad, men förklarade sig vilja
erkänna hans son Vladislav för konung, så framt Sigismund deröfver
förklarade sig inom månader och inom nya
månader
sände honom till Sverige för att uppfostras i lutherska läran.
Sigismund åter vårdade sig ej om dessa riksdags-beslut, utan beredde
sig att med våld återtaga sin krona.
Öfver de besegrade fienderna höll Karl en sträng och blodig
räfst. Efter eröfringen af Kalmar, der Sigismund qvarlemnat en
besättning, halshöggos tre herrar, bland dem Erik Sparres bror
Josex
sex

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:52:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solasesvhi/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free