- Project Runeberg -  Läsebok i svenska historien /
226

(1877) [MARC] [MARC] Author: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

226
STORHETSTIDEN.
på återvägen genom Norrland, till hvars framtida bebyggande gjordes
stora utkast. Från sitt tionde år tillhölls han att bevista rådets
öfverläggningar; tretton år gammal, fick han i uppdrag att mottaga
undersåtarnes klagomål, att hjelpa nödstälda till deras rätt samt
drifva derpå hos konungens ståthållare, fogdar och befallningsmän.
Karl IX:s skarpa blick upptäckte snart prinsens slumrande anlag,
och han plägade, då tal var om oafslutade verk, säga, i det han
lade handen på sin sons ljuslockiga hufvud: ille faciet (han skall
göra det).
Gustaf Adolf fick äfven en grundlig undervisning. Hans lärare
var den snillrike Johan Skytte, åt hvilken han sedan städse egnade
en varm tillgifvenhet. I synnerhet förvärfvade han en vidsträckt
språkkännedom. Han talade vid äldre år med fullkomlig färdighet
latin, tyska, holländska, franska och italienska; han förstod grekiska
och spanska samt till någon del polska och ryska. De store
författarne från Greklands och Roms forntid läste han med ifver och
tog bland den tidens hjeltar sina förebilder. I krigsvetenskap och
folkrätt blef han med tiden väl bevandrad; han var bestämd att
tillämpa nya grundsatser i dem båda.
Redan under faderns sista lefnadsår skötte Gustaf Adolf ficre
regeringsbestyr och deltog verksamt i danska kriget. Egna
besittningar hade han ock att styra: han var storfurste af Finland, hertig
af Estland samt innehade Vesterås slott och en del af Vestmanland.
Vid faderns död var han ännu icke myndig, icke heller var hans
arfsrätt till kronan fullt afgjord. Ännu i sitt testamente uppmanade
Karl ständerna och sina söner att erkänna hertig Johan för Sveriges
konung, i fall denne vore sinnad mottaga regeringen. Ett sådant
osäkerhetstillstånd var högst farligt på denna tid, då utländska
fiender stodo i hjertat af riket, inhemska upprorsrörelser hotade och
hertig Johan af missnöjda herrar, ja af konung Sigismund sjelf,
uppmanades att göra sin rätt gällande. På en riksdag i Nyköping,
sammankallad af hertigen och enkedrottningen, afsade sig imellertid
den förre alla anspråk på kronan mot en betingad tillökning i sitt
hertigdöme. Gustaf Adolf erkändes nu som konung och förklarades
gerast myndig. Genom att återgitva riksrådet dess förra inflytande,
it adeln utlofva nya privilegier och tillåta en stor del af de
landsförviste att återvända, sökte han genast från början att försona
rikets första stånd med konungadömet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:52:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solasesvhi/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free