- Project Runeberg -  Läsebok i svenska historien /
232

(1877) [MARC] [MARC] Author: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

232
STORHETSTIDEN.
Vid Bronitz på norra sidan om Ilmensjön, tre mil från Novgorod,
anfölls en liten rysk här, som skyddades af fästningsverk, och blef
i grund slagen. Sedan började svenskarne belägra fästet Augdov;
besättningen tillbakaslog två stormningar, men gaf sig, medan den
tredje tillreddes. Nu började svenskarne belägra leskov, som ifrigt
besköts; utanför denna stad blef till konungens stora sorg den
tappre Evert Horn skjuten. Som imellertid ryssarne redan lidit stora
förluster och fruktade ännu större, började de visa sig mera benägna
för en fred, sådan Sverige fordrade den.
Det var äfven denna gång under engelsk bemedling som freden
slöts. Underhandlarne sammanträdde i den lilla byn Stolbova nära
Ladogas södra strand och fullbordade efter åtskilligt tvistande sitt
verk den 27 febr. 1617. Ryssland afsade sig då sina anspråk på
Estland och Lifland samt afträdde till Sverige Ingermanland och
Käksholms län.
Om betydelsen af detta fredsslut yttrade sig Gustaf Adolf i sitt
tal till de församlade ständerna. »Det var», sade han, »icke den
ringaste bland de välgerningar, som Gud Sverige bevisat hade, att
ryssen, med hvilken vi af ålder lefvat i ett ovisst tillstånd och en
farlig lägenhet, nu måste till evig tid släppa det rofhus, hvarifrån
han oss tillförene så ofta oroat hafver.» Han vore, visade konungen,
en farlig granne, hvars landamären sträckte sig från Östersjön till
norra och Kaspiska hafven och gingo Svarta hafvet nära; han egde
en mäktig adel och öfverflöd på bönder; han ege folkrika städer och
kunde ställa stora bärar i fält; nu kunde dock denne fiende ej utan
vår vilja komma med en båt i Östersjön; de stora sjöarna Ladoga
och Peipus, Narviska ån, tretio mil breda moras och starka
fästningar skilde oss från honom; Ryssland vore nu stängdt från
Östersjön; »och hoppas jag till Gud», tillade han, »att det härefter skall
blifva ryssen svårt öfver den bäcken att hoppa).
Rikets nöd.
Det är svårt att göra sig en föreställning om det utblottade
tillstånd, det svåra elände, som rådde i Sverige, då Gustaf Adolf
tillträdde regeringen. Johan III:s dåliga styrelse, de inre
oroligheterna under Sigismund och krigen under Karl IX, allt hade
samverkat för att föra riket på branten af en afgrund.
Deri ligger

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:52:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solasesvhi/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free