Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
STORHETSTIDEX.
lagen, i hvilken det var konungen förbjudet att afhända kronan
hennes egendom.
Lagskipning, förvaltning och beskattning.
På riksdagen i Örebro 1614 framlade Gustaf Adolf en redan
förut utarbetad rättegångsordning, genom hvilken ändtligen nåddes
ett mål, för hvilket man under den föregående tiden så mycket
arbetat, nämligen en öfverdomstol för hela riket. Den invigdes nämnda
år i Stockholm, der den fick sitt säte, och kallades hofrätt, i våra
dagar Svea hofrätt. I denna domstol skulle sitta fjorton personer,
nämligen riksdrotset (som president), fyra andra riksråd, fem
adelsmän och fyra vandra lärde och lagfarne ärlige män». Hofrätten
skulle döma konungs dom, antingen konungen var närvarande eller
icke; endast i lifssaker finge från hofrätten vädjas till konungen.
Af hofrätten skulle adelsmän i alla vigtigare mål dömas.
I
sammanhang med denna inrättning upphäfdes räfst- och rättartingen.
Något senare, år 1623, inrättades för Finland en särskild hofrätt
i Åbo, och på samma gång utnämndes för detta land en särskild
»gubernator», hvilken tillika blef hofrättens president.
Förvaltningen ordnades småningom på det sätt, att för
riksstyrelsens handhafvande särskilda ämbetsverk eller kollegier upprättades,
hvilka stodo under de fem höga riksämbetsmännens ledning.
Det började blifva vanligt, att sådana skatter, hvilka utgingo i
penningar, äskades och beviljades på riksdagarne, hvaremot sådana
gärder, hvilka utgingo i varor eller dagsverken, beviljades på möten
med landskapens menigheter. På riksdagen 1612 beviljades till
krigets förande landtågsgärden, hvilken sedan förnyades och till
bestämdt belopp faststäldes. På 1620-talet beviljades
boskapspenningarne, landtullen, accisen (afgift på försäljningen af vissa handelsvaror)
och quarntullen, hvilken sistnämnda snart utbyttes mot en personel afgift,
kallad mantalspenningar. För boskapsskattens bestämmande skulle
presten och länsmannen i hvar socken uppskrifva böndernas kreatur
och utsäde, då bevillningen sedan af en hvar erlades i mon af
tillgången. För landtullens uppbärande fingo alla rikets städer staket
med portar och tullhus, der uppsyningsmän, kallade ”brokikare»,
uppehöllo sig. Äfven vid marknadsplatserna på landet iakttogos
samma anordningar. Qvarntullen var i början synnerligen tryckande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
