Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
STORHETSTIDEN.
ett stillestånd. Under tiden följde Gustaf Adolf med
uppmärksamhet tilldragelserna i det tyska kriget, hvars betydelse för norden
han klart insåg.
Redan innan Rigas belägring börjat, hade Fredrik af Pfalz blifvit
fördrifven ur Böhmen; kejsaren hade nämligen fått understöd af
ligan, ett förbund af Tysklands katolska furstar, bland hvilka hans
ungdomsvän, Maximilian af Baiern, var den förnämste. Ligans
fältherre Tilly dref först Fredrik ur Böhmen; han inföll derpå i Pfalz,
hvilket Fredriks vänner fåfängt sökte försvara. Gustaf Adolf, som
väl kände kejsarens benägenhet att bistå Sigismund, såg dessa
händelser med oro. I bildandet af ett stort protestantiskt förbund såg
han enda medlet till sin och sina trosförvandters räddning, hvarför
han också derom inledde underhandlingar, synnerligen med Holland,
England och några tyska furstar. Under året 1623 erbjöd han sig
att genom Polen inbryta i Schlesien för att derifrån understödja
Fredriks sak. Följande året, medan stilleståndet med Polen ännu
varade, rådplägades om upprättandet af en förbundshär, i spetsen
för hvilken Gustaf Adolf skulle inbryta från tyska sidan. Men
konung Kristian i Danmark, angelägen att utestänga Sverige från
närinare beröring med utlandet, sökte korsa Gustaf Adolfs planer först
genom ett tillämnadt förbund med kejsaren och Sigismund, sedan
genom anbudet att sjelf öfvertaga ledningen af det af Gustaf Adolf
föreslagna förbundet mot kejsaren. Han fick ock sin vilja fram,
helst Gustaf Adolf, då han märkte denna beställsamhet, frivilligt
drog sig tillbaka från vidare befattning med saken, nöjd att
förbundet ändå i någon mon kom till stånd. Men Kristian var ej
rätte mannen för ett sådant företag: villrådigt och osäkert gick han
fram, tills han slutligen af den segervane Tilly blef i grund slagen
vid Lutter i Braunschweig (1626) och nödgades snöpligt öfvergifva
Tyskland.
Gustaf Adolf hade imellertid åter börjat fälttåget mot Polen.
Några månader förr, än Kristian blef slagen, vann han en seger vid
Vallhof i Kurland. Han flyttade derefter kriget öfver till polska
Preussen, hvars flesta kuststäder han intog; vid Dirschau sårades
han sjelf af en fiendtlig kula och var i största lifsfara. Hans
ställning blef mer lotad, då kejsaren efter Kristians nederlag började
skicka Sigismund hjelpsändningar. Icke dess mindre inträngde sven-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
