Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
STORHETSTIDEN.
man.
konungen på högra flygeln, störtade han ditåt, okunnig om dennes
öde och brinnande af begär att personligen kämpa med honom.
Striden återupptogs nu af de kejserlige med fördubblad häftighet;
det skingrade rytteriet och fotfolket samlades igen, förenade sig med
Pappenheims friska trupper och trängde hårdt in på de anfallande
svenskarne. Ehuru uttröttade höllo dessa likväl stånd med okufligt
mannamod. „Aldrig blef en strid bättre fäktad af trupper, hvilka
så länge stått i striden», heter det i en samtida berättelse. De ledo
imellertid under denna strid ofantlig manspillan och förlorade det
kungliga standaret samt flere fanor. Den tappre Nils Brahe
stupade, och den brigad, för hvilken har stått i spetsen, föll till sista
Men Pappenheim, der han vildt rusade fram för att uppsöka
svenske konungen, föll också, enligt hvad man berättar, för en kula
från Stålhandskes hand. Pappenheim är fallen, allt är förloradt»,
ropade vid åsynen deraf hans folk och vek modföldt tillbaka. Ännu
ansåg sig imellertid Wallenstein hafva hopp om att kunna behålla
slagfältet mot sina uttröttade fiender.
Under hela drabbningen hade Kniephausen, för att betäcka det
af honom befarade återtåget, hållit andra linien af den svenska
midten i sluten ordning. Smärre afdelningar hade visserligen under
stridens lopp afskickats till undsättning, men aldrig så mycket att
sammanhållningen af det hela blifvit störd. Nu lät han sitt folk
rycka in och fylla de luckor, som i den första linien uppstått under
den heta striden. I sådant skick företog man anfallet för tredje
gången. Medan aftonsolen med sina sista strålar för en kort stund
genom bröt dimmorna, fick Wallenstein till sin förvåning se svenska
bären i tätt slutna led, liksom vid slagets början, rycka an. Man
hörde uttröttade soldater tillropa hvar andra: »Kamrat, skola vi
ännu en gång deran !» och dervid gifva löftet att nu segra eller dö.
A nyo tillbakaträngde svenskarne fienden på alla håll och återtogo
efter blodig strid de omtvistade kanonerna. Wallensteins flyglar
nu helt och hållet stadda i upplösning; men i midten hade
han ännu qvar två fyrkanter, hvilka orubbligt höllo stånd, tills
mörkret inbröt, då de tingo befallning att anträda återtåget.
Svenskarne voro för utmattade för att kunna förfölja; de hvilade öfver
natten på det blodiga slagfältet.
På hvardera sidan hade omkring 6000 man fallit, således nära
tredjedelen af det antal, som deltagit i striden. Några fångar hade
voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
