Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYSKA KRIGET.
257
ej tagits, dertill var förbittringen för stor. Gustaf Adolfs lik fans,
sargadt och söndertrampadt, under en hög af fallne; en stor sten
med inskrift betecknar nu ungefärliga platsen, der den store
konungen gaf sitt lif.
Krigets fortsättning. Slaget vid Nördlingen.
nom
På svenska tronen satt ett sexårigt barn, och rikets härar stodo
i främmande land, omgifna af öfverlägsna fiendeskaror eller osäkra
bundsförvandter. Sådan var Sveriges ställning efter Gustaf Adolfs
död. Det gälde nu att bringa till afslutning det verk, som
konungen börjat, och riket egde män, som voro det värfvet vuxna.
Rikskansleren Axel Oxenstjerna förde med vaksamhet och kraft
ledningen af Sveriges angelägenheter i Tyskland. Det lyckades
hounder den brydsamma tid, som följde närmast efter Gustaf
Adolfs död, att hålla Sveriges bundsförvandter till sammans, att
någorlunda bevara enighet mellan de förnämste befälhafvarne och
anskaffa medel till manskapets nödiga underhåll. Att Wallenstein
efter slaget vid Lützen höll sig i en besynnerlig overksamhet och
till slut (1634) på kejsarens befallning blef mördad, tjente ock att
minska Sveriges faror.
Svenska härarne stodo vid Gustaf Adolfs frånfälle spridda på
flere olika håll: Johan Banér hade af konungen blifvit qvarlemnad i
Baiern för att försvara eröfringarna derstädes; Gustaf Horn stod i
Elsass för att hindra de spanska truppernas inbrott, och hertig
Bernhard drog till Franken för att der vinna besittningar åt sig
sjelf. Oxenstjerna vakade, så godt sig göra lät, för att
öfverensstämmelse ej saknades mellan dessa och andra befälhafvares rörelser.
Kejserliga hofvet utsåg i den mördade Wallensteins ställe den
unge ärkehertig Ferdinand till öfverbefälhafvare och satte en
pröfvad fältherre, Piccolomini, till rådgifvare vid hans sida. Den
kejserliga hären lyckades förena sig med en spansk hjelptrupp och
företog sig derefter att belägra det fasta Nördlingen. Hertig
Bernhard skyndade till stadens undsättning och förenade sig för det
ändamålet med Horn. På den senares råd beslöts, att man skulle
undvika strid, tills ytterligare förstärkningar hunnit anlända. Men
då den häftige hertig Bernhard mot öfverenskommelse trängde fram
Sjögren, Svensk hist. låsebok.
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
