- Project Runeberg -  Läsebok i svenska historien /
259

(1877) [MARC] [MARC] Author: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TYSKA KRIGET.
259
saren.
rarne.)
och utsväfningar, obändig till lynnet och skoningslös i fiendeland;
som härförare hade han en säker blick och en outtömlig fyndighet,
när det gälde att reda sig ur svårigheter. Han hade utmärkt sig i
polska kriget och fört vigtiga befäl redan i början af det tyska.
Vid underrättelsen om Gustaf Adolfs död greps han så djupt af
sorg, att han lemnade sin här i Baiern och beslöt öfvergifva
krigstjensten. Men i Wolgast, der han brast i häftig gråt vid åsynen
af konungens lik, förestälde honom Oxenstjerna pligten att fullborda
det påbegynta verket. Banér förmåddes då återtaga sitt befäl; han
tågade derpå genom Schlesien in i Böhmen och lägrade sig utanför
Prag, men efter det olyckliga slaget vid Nördlingen måste han
utrymnia Böhmen och draga sig in i Saxen.
Detta lands kurfurste stod då redan i godt förstånd med
kej-Vid ett personligt möte med Banér sökte han förmå denne
att utrymma det Magdeburgska stiftet och förklarade, att han
ämwade besätta det med saxiska trupper. »Det är för sent», sade
Banér; ”den som försöker den leken, honom bränner jag på fing-
»Vill ni bränna mig på fingrarne ?» utropade kurfursten
förargad; svenskarne må skynda sig att lemna Tyskland, annars
skall min fot hjelpa dem på vägen.» »Det är möjligt», svarade
Banér, »men det lät annorlunda, då Tilly stod utanför Leipzig; detta
är tacken för det vi offrat vårt blod och vår konung på Saxens fält.»
I Baners här funnos vid denna tid blott 2000 man svenskar
och lifländare; det stora flertalet officerare och soldater utgjordes af
tyskar. Genom sluga underhandlingar och lockande anbud sökte
kurfursten förmå dessa sina landsmän att affalla och lyckades
verkligen tillställa ett betänkligt myteri i hären. En del tyska officerare
ville till och med rycka fanor och standar från deras stänger och
upplösa regementena. Men nu skall Banér plötsligt hafva låtit
fängsla de tyske officerarne, derefter uppstält hären i slagordning och
med kraftiga ord tilltalat den. Han slöt med uppmaningen: „Den
vara trogen evangeliska läran, Sverige och sin ära, han
följe mig»; alla de församlade svuro då att följa, hvart Banér ville
föra dem. Kurfursten af Saxen trädde imellertid öppet på kejsarens
sida.
Banér måste nu också draga sig ur Saxen in på
Mecklenburgområde. Men då saxarne tågade efter ’dit, blefvo de af hans
underbefälhafvare i grund slagna vid Dömitz. Banér tågade derpå obe-
-
som vill

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:52:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solasesvhi/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free