Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRIGET MOT DANMARK.
267
ÄROFULLA FREDSSLUT.
uudkommo blott två, hvilka till Köpenhamn framburo underrättelsen
om nederlaget.
Vid norska gränsen föreföllo äfven krigsrörelser. Svenskarne
inbröto i Jämtland, som de vunno, men efter hufvudstyrkans
afgang åter förlorade. Morakarlarne drogo ut under sin omtyckte
kaplan Buschovius och förmådde Särnadalens inbyggare att gifva sig
under svenska kronan. Folket i denna aflägsna bygd, der under
danska väldet gudstjenst sällan hållits, mottog med glädje en prest,
hvilken å svenska styrelsens vägnar lofvade dem, att de hädanefter
skulle få komma i åtnjutande af sakramenten och ordets predikan.
Med undantag af några härjningståg, som danskarne företogo inåt
Värmland och Dalsland, timade för öfrigt ej några krigshändelser
vid norska gränsen.
Slaget på alla punkter, klent understödt af kejsaren och utan
andra bundsförvandter, såg sig Danmark tvunget att ingå på de
vilkor, som segraren föreskref. Freden afslöts den 13 aug. 1645 i
Brömsebro på gränsen mellan Småland och Bleking; ett franskt
sändebud var medlare. Sveriges ombud voro Axel Oxenstjerna och
Johan Skytte. Verket fullbordades med mycket besvär och långa
omsvep, helst som danskarne högljudt klagade öfver Sveriges stränga
fordringar. Men Oxenstjerna yttrade derom: »Jag tror nog, att
det faller dem surt, men de få nu smaka, hvad godt jag hade, då
jag i Knäröd måste taga mot deras vilkor». Först genom
underrättelsen om Torstenssons seger vid Jankowitz stämdes danskarne
till eftergifvenhet. Danmark måste till Sverige för alltid afträda
Jämtland, Härjedalen, Gotland och Ösel, på 30 år Halland samt
medgifva oinskränkt tullfrihet i Öresund för Sverige och dess
lydländer. Dessutom förband det sig att erkänna hertigens af
Holstein höghet och rätt; två år senare gaf sig denne hertig formligen
under Sveriges beskydd.
En vigtig följd af detta krigs utgång var, att Danmark sattes
ur stånd att uppträda till Sveriges skada som väpnad fredsmedlare
vid de underhandlingar, som fördes om slut på tyska kriget; också
fingo dessa nu en vida raskare fart, så att de kunde afslutas i
oktober 1648. Emedan underhandlingarna fördes i två westfaliska
städer, af svenskarne i Osnabrück, af fransmännen i Münster, har
freden blifvit kallad den westfaliska. Sveriges ombud voro Johan
Oxenstjerna, rikskanslerens son, samt Adler Salvius. Genom denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
