Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTINAS FÖRMYNDARSTYRELSE.
269
så långt de förslå, det allmänna. Under den bekymmerfulla tid,
som han framlefde i Tyskland efter Gustaf Adolfs död, skref han:
»Jag är af göromål öfverfallen och förtyngd med föga hjelp under
mig och, hvad värst är, ingen myndighet öfver mig att derimot
hafva ryggvärn. Bördan är odräglig, och hade jag fuller orsak att
löpa derifrån, derest ej ära och samvete hölle mig tillbaka, men mitt
fädernesland bekymrar mig mer än något annat i verlden». Så
afstyrde han ock Baners tillämnade hemresa från Tyskland och
uppmanade Torstensson att »mera se på fäderneslandets nöd än på sin
egen sjuklighet». Midt under de tyngsta svårigheter behöll han sitt
lugn ostördt, och på välordnadt arbete följde regelbunden hvila;
»med kläderna bortlägger jag mina omsorger», brukade han säga.
Blott två sömnlösa nätter tillbragte han: den första efter
underrättelsen om Gustaf Adolfs död, den andra efter slaget vid Nördlingen.
I sin enskilda lefnad gaf han ett värdigt exempel af redlighet och
rättvisa. Från år 1636, då han återvände till Sverige, ledde han
som rikskansler förmyndarstyrelsen här hemma. För hans
öfverlägsna ande böjde sig, villigt eller motsträfvigt, regeringens öfriga
ledamöter. Och utomlands var han så högt ansedd, att Richelieus
efterträdare, Mazarin, yttrade om honom: »Om alla Europas
statsmän vore till sammans på ett fartyg, så borde man lemna rodret
åt Oxenstjerna».
Bland de fem höga riksämbetsmännen hade kanslern två nära
slägtingar, nämligen riksdrotseten Gabriel Gustafsson Oxenstjerna,
var hans bror, och riksskattmästaren Gabriel Bengtsson
Oxenstjerna, som var hans syskonbarn. Jakob de la Gardie såsom
riksmarsk och Karl Karlsson Gyllenhjelm såsom riksamiral spredo öfver
de värdigheter, de innehade, glansen af sin egen ära. Per Brahe,
som 1640, efter Gabriel Gustafsson Oxenstjernas död, blef
riksdrotset, hade utmärkt sig dels under Gustaf Adolfs fälttåg, dels som
»gubernator», d. v. s. styresman, i Finland.
Riksens råd räknade utom de fem höga ämbetsmännen 20
medlemmar, bland hvilka äfven Johan Skytte, Gustaf Horn, Klas
Fleming, Per Banér och Johan Oxenstjerna hörde till rikets mest
framstående män. Senare (1641) inkallades ock Lennart Torstensson.
som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
