Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
STORHETSTIDEN.
och Holland; de förnämsta stapelplatserna voro Stockholm och
Göteborg. Men sjöfarten utsträcktes till äfven aflägsna farvatten.
Grundläggningen af en svensk koloni i Nordamerika var påtänkt redan af
Gustaf Adolf. Två af söderkompaniets fartyg, som afseglat från
Göteborg, anlände (1638) till mynningen af Delaware, der man af
en indianhöfding inköpt ett stycke land; området fick namnet Nya
Sverige och styrdes af en svensk guvernör, men anläggningen blef
inom några årtionden förstörd af holländarne.
För lärdom och undervisning nitälskade förmyndarstyrelsen på
ett berömvärdt sätt. Gymnasier upprättades i Stockholm, Skara,
Vexiö och Viborg; en ny trivialskola grundades i Hernösand. Per
Brahe grundade, då han var Finlands guvervör, ett universitet i Åbo,
hvilket 1640 erhöll regeringens stadfästelse; han inrättade ock för
sitt grefskap en trivialskola på Visingsö. För folkundervisningen
sörjdes derigenom, att biskoparne uppmanades tillse, att i alla
församlingar funnos klockare, som skulle undervisa i att läsa och sk ‘va.
Svenska skriftställare och vetenskapsmän började göra sig bemärkta;
främst bland dem stod Georg Stjernhjelm, hvilken så idkade
skaldekonsten, att han fått namn af »svenska skaldekonstens fader»; han
var derjämte framstående som rättslärd, språkforskare och
matematiker; dess utom egde juristen Stjernhöök samt häfdatecknarne Bureus
och Messenius ett berömdt namn.
Det hvilar dock en slagskugga öfver denna lysande tid.
Allmogen lefde i en högst betryckt ställning. Genom de stora
skattelindringar, som voro adeln medgifna, ökades alltjämt, vid statens
stigande behof, den skattebörda som hvilade på bönderna, så att
många af dem för bristande utskylders skull måste gå från gård
och grund. Härtill kom, att många andra trängdes af adeln från
eganderätten till sina hemman. Det var fara för handen, att de
sjelfegande böndernas klass skulle alldeles gå under. Härigenom
uppväxte hos de ofrälse stånden mot adeln ett djupt hat, hvilket närdes
genom detta stånds beteende i öfrigt. Ty de mäktiga ädlingarne,
ofta gynnade utländingar, återvände lastade med byte från kriget,
uppbyggde åt sig ståtliga sloti, der de lefde i sus och dus, samt
visade mot den utfattiga allmogen ett hotande öfvermod. Adelns
öfvermakt tilltog ytterligare derigenom, att den tillegnade sig en
mängd kronogods, dem regeringen under krigsnöden såg sig
nödsakad att sälja eller bortpanta. Allmogens talan började på riks-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
