Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL X GUSTAF.
279
hindra Ryssland, som just då förde krig mot Polen, från att fatta
fast fot vid Östersjön. Konungen sökte ock krig af ärelystnad,
hären önskade det för bytets skull, adeln för att undanskjuta
reduktionen.
Först inbröt Wittenberg från Pommern. Karl Gustaf följde
efter med hufvudhären. Exempellös var svenskarnes framgång i det
genom krig och dålig styrelse försvagade fiendelandet; starka
fästningar gåfvo sig, sjelfva Stor-Polens krigshär sträckte till slut vapen
och gaf sig till stor del i svensk tjenst. Två månader efter krigets
utbrott intågade Karl Gustaf i Krakau, rikets gamla hufvudstad, som
ej på 350 år sett någon fiende utanför sina portar. Johan Kasimir
flydde förtviflad öfver Karpaterna genom Ungarn till Schlesien; han
sades vilja nedlägga regeringen och gå i kloster.
Karl Gustaf, som i början blott ämnat bemäktiga sig polska
Preussen, för att så fullborda det svenska Östersjöväldet, leddes af
framgången till större planer: han ville nu rent af göra sig till
Polens konung. Som sådan lät han kröna sig och blef i flere
landskap erkänd. Polens förnämsta fästning, det starka Thorn, föll i
hans bänder, likaså hela Vest- Preussen. Kurfursten af Brandenburg,
hvilken som län under Polen innehade Ost-Preussen, nödgades (jan.
1656) till ett fördrag, hvarigenom han mottog denna besittning som
län af svenska kronan. Magnus Gabriel de la Gardie inbröt i
Littbauen, hvars nordvestra del förmåddes till underkastelse. Öfriga
områden af detta land innehades af ryssarne. Han nödgade äfven
Kurlands hertig att erkänna sig länspligtig under Sverige.
Men eröfringen var lättare att göra än att behålla. Polens
katolska presterskap uppretade folket mot den nye, kätterske
öfverherren, den mäktiga adeln fruktade att under en kraftfull regent
mista en del af sina förmoner; borgare och bönder klagade öfver
plundringarna i ett krig, som man måste låta underhålla sig sjelft;
de polska soldater, som gått i den nye herskarens tjenst, harmades
öfver den stränga svenska krigstukten och rymde derför hoptals.
Det dröjde icke heller länge, förr än upprorsskaror bildades i alla de
landsändar, der svenske konungen nyss varit erkänd. I spetsen för
det så tillrustade befrielsekriget stälde sig Czarnecki, en af Polens
förnämsta härförare och ädlaste fosterlandsvänner. Johan Kasimir,
som nu åter började fatta mod, återvände till sitt land, der allt
flere slöto sig till sin förre konung.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
