Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
STORHETSTIDEN.
1
vildt skrän rusade an mot svenskarne; de jagades af en ryttarskara
med konungen i spetsen bort lika fort, som de kommit, gjorde
derefter ett liknande försök mot brandenburgarne, men blefvo af dem
lika kraftigt afvisade. Polackarne företogo nu med samlad styrka
ett anfall mot brandenburgarne, medan litthauerna samtidigt rusade
ut ur sina förskansningar mot svenskarne, och tatarerna förnyade
sina anfall i ryggen; men på alla håll blef fienden, om än efter
hård strid, äfven denna gång tillbakaslagen. Karl Gustaf lät
sitt folk rycka fram genom skogen och uppställa sig på ett stort
fält till venster om brandenburgarne; svenskarne, som vid slagets
början utgjort den förenade härens högra flygel, stodo nu på den
venstra,, de voro nu också mest utsatta för fiendens anfall. För att
betaga det fiendtliga rytteriet förmonen af det öppna fältet, gjorde
konungen derpå en halfcirkelformig svängning till höger, på det sätt
att svenskarne, ju längre de stodo till venster, dess snabbare
skyndade fram i den antydda riktningen, medan brandenburgarne stodo
stilla; denna rörelse, ytterligt försvårad genom det fiendtliga
rytteriets anlopp på den stora slätten, verkstäldes med orubbad ordning
och säkerhet. Johan Kasimir, som, vid sidan af sin drottning, från
en höjd åskådade slaget, insåg sin fara och sökte möta den genom
ett allmänt anfall mot den svenska flygeln; det blef nu en häftig
strid, i hvilken stor manspillan leds å ömse sidor och Karl Gustaf
sjelf vid ett tillfälle sväfvade i lifsfara; men innan nattens inbrott
blef detta förfärliga anfall segerrikt tillbakaslaget. Under natten
drog sig en del af polska bären, fruktande att blifva innestängd
mellan Weichsel och närliggande höjder, öfver floden, medan
hufvudstyrkan qvarstannade. Följande dagen stormade svenskarne och
brandenburgarne en skog framför Praga, i hvilken fienden uppstält
sig, och intogo närliggande höjder. Då förlorade polackarne helt
och hållet besinningen och flydde, så fort de kunde, längs Weichsel.
Men som de segrande voro utmattade af den långa striden, blef
förföljandet helt obetydligt. Kort derefter inryckte svenskarne åter i
Warschau. Genom denna seger hade Karl Gustaf gjort sig ett namn
som en af samtidens störste härförare.
Föga vans dock med denna framgång. Polackarne samlade
sig snart å nyo; fastän sedan slagne i smådrabbningar på flere ställen,
voro de dock alltid öfverlägsna i antal och kämpade med stigande
förbittring. Kurfursten, som Karl Gustaf sökt ytterligare fästa vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
