Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
STORHETSTIDEN.
mot fienden. Medan striden ännu pågick, anlände konungen med
venstra flygeln, landsteg ett stycke från stridsplatsen och föll fienden
i ryggen, hvarigenom svenskarnes seger blef afgjord. Under tåget
inträffade det missöde, att isen brast under två sqvadroner på
Wrangels flygel. De ryttare, som följde efter, vågade sig då i
början ej fram: men konungen red med egen lifsfara ut bortom
öppningen och visade en säker väg, på hvilken de då hurtigt ilade
fram. Då segern vunnits, kastade sig konungen i en med halm fyld
släda, i det han leende utropade: »Detta är min triumfvagn», och
drog så vidare, sedan hela svenska hären kommit öfver. Följande
dagen höll han sitt intåg i Odense. Den danska styrkan blef
nedgjord eller fången; endast 200 man lyckades rädda sig till Själlands
kust. Fyen var således i svenskarnes våld.
Men ett än svårare företag återstod: det gälde att öfver stora
Bält komma fram till Själland. Ett ögonblick tänkte konungen på
att raka vägen sätta öfver det två mil breda suudet, men denna
vågade plan öfvergafs. Han lät i stället Dahlberg från Svendborg
på Fyens södra kust undersöka, om isen bar på vägen öfver
Taasinge till Langeland. Dahlberg kom tillbaka med underrättelse, att
isvägen till Langeland, ja äfven till Laaland Fore tillräckligt säker.
Då slog konungen jublande händerna till sammans och utropade:
„Nu, bror Fredrik, skola vi talas vid på god svenska». Det hölls
dock, innan man vågade sig ut, en allvarlig öfverläggning: Wrangel
afrådde den tillämnade färden och förebrådde med hårda ord
Dahlberg, som styrkt konungen till ett så vådligt företag. Men när Karl
Gustaf hlifvit ensam, kallade han å nyo Dahlberg och befalde honom
på samvete säga, om han trodde härens öfvergång möjlig. »Hären
kan utan fara komma öfver», svarade Dahlberg; »derpå vill jag våga
mitt hufvud. Om frosten står, skall jag med Guds hjelp föra ers
majestät öfver, om ock hären vore 300,000 man stark.» — »Nåväl»,
utropade konungen, »I skolen också göra, och jag vill i Herrans
namn gå fram; ett sådant tillfälle får man ej släppa ur händerna.»
Natten mellan den 5 och 6 febr. tågade svenska hären från
Svendborg öfver Taasinge till Langeland. „Det var», skref ett
ögonvittne, »förskräckligt att tåga om natten öfver detta tillfrusna haf,
hvarest hästtrampet upptinat snön, så att vattnet stod alnshögt på
isen och man hvarje ögonblick måste frukta att på något ställe
finna hafvet öppet. Då det dagats, landsteg hären på Langeland.
»
,
>)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
