Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
STORHETSTIDEN.
som
Konungen hade i början haft för afsigt att genast angripa det
illa befästa Köpenhamn, men lät af generalernas invändningar förmå
sig att afstå derifrån. Hären landsattes i stället (den 7 aug. 1658)
vid Korsör på Själlands vestra kust, medan svenska örlogsfartyg
samtidigt lade sig utanför den hotade hufvudstadens hamn. I det
öfverraskade Köpenhamn rådde i början den största förskräckelse, helst
man på intet sätt var beredd på anfall och endast 400 man
soldater funnos i staden. Man uppmanade konung Fredrik att fly
öfver till Norge, men han svarade behjertadt, att »han ville dö i
sin hufvudstad, liksom fogelu i sitt näste». Konungens ädla
föredöme och tanken på fäderneslandets dödsfara väckte efter hand det
slumrande modet äfven hos stadens invånare: besättningen ökades
genom truppers iu kallande från landsbygden; studenter och borgare
läto inskrifva sig som soldater; på fästningsverkens iståndsättande
arbetade alla utan afseende på stånd eller kön, och konung Fredrik
sjelf Alyttade ut till ett tält på vallarne för att vid alla tillfällen
kunna vara till hands. Då nu Karl Gustaf fyra dagar efter
landstigningen ryckte upp med sin lär på en höjd i närheten af
Köpenhamn, fick han se förstäderna, dem invånarne sjelfva antändt, stå
i ljus låga. Öfverraskad utbrast han: „Vid Gud, nu ser jag, att
Köpenhamn ämnar försvara sig.
Dahlberg, som förut vid ett lägligt tillfälle noya undersökt
fästningsverkens tillstånd, rådde konungen att genast anbefalla
stormning samt erbjöd sig att »sjelf i spetsen för de stormlöpande åka
med hästar och vagn öfver vallar och grafvar rakt in i staden».
Men de fleste af befälhafvarne afstyrkte, i anseende till stadens
stora folkmängd och den upphetsning, som nu rådde i sinnena
derstädes, och konungen ansåg denna gång bäst att följa deras råd.
Man beslöt derför att anställa en formlig belägring, fastän man
saknade de för en sådan nödiga redskap äfvensom groft artilleri.
Samtidigt aftågade äfven Wrangel med 3000 man för att belägra
Kroneborg, hvilket konungen ville bemäktiga sig, innan holländska flottan
hunnit anlända till danskarnes undsättning.
Redan två dagar efter belägringens början gjordes från
Köpenhamn ett utfall och vid månadens slut ett annat, hvilket vållade
svenskarne ej liten manspillan. De belägrade visade vid dessa
tillfällen prof på stort mod, i synnerhet utmärkte sig de norska matro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
