Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL X GUSTAF.
289
vallarne, bildade liksom en eldgördel kring staden och belyste med
ett hemskt sken den nattliga striden. Efter två timmars fruktlös
kamp fann Karl Gustaf, huru omöjligt det var att med så fåtaliga
trupper betvinga en väl försvarad hufvudstad, hvarför han, ehuru
,
med harm, gaf tecken till återtåg. Svenskarne hade då förlorat 600
man i döda och bland dem flere af sina tappraste officerare. Men
danskarne, som klart förnummit ur hvilken fruktansvärd fara deras
rike räddats genom hufvudstadens lyckosamma försvar, hafva städse
betraktat den afslagna stormlöpningen som en stor seger.
Ända
till Gustaf III:s förmälning med den danska konungadottern Sofia
Magdalena firade de årligen minnet af Köpenhamns försvar genom
att i alla sina kyrkor låta afsjunga de stormpsalmer, som då
beyagnades.
Svenskarne, för svaga mot den öfvermakt af främmande härar,
som under tiden inträngt i Danmark, måste utrymma Jylland. I
Skåne, Bleking och Bohus län rådde stark jäsning; Throndhjems
län återtogs af danskarne, och på Bornholm mördades en stor mängd
svenskar. Med Österrike, Brandenburg och Polen var Sverige
fortfarande i krig; Holland, äfvenledes fiendtligt mot Sverige, förband
sig med England och Frankrike att tvinga de stridande till en
förlikning på Roskilde-fredens grundval. Men Karl Gustaf höll midt
under dessa mörka utsigter sitt stolta mod upprätt. Till engelska
och holländska sändebud, hvilka till honom framförde de tre
sistnämnda makternas yrkanden, yttrade han, i det han slog på sin
värja: »[ sammanskrifven förslag, förtröstande på edra flottor, men
jag skall sönderhugga dem med mitt svärd.» Ett nytt fruktansvärdt
missöde tillstötte imellertid, i det den på Fyen stående svenska
hären, 5000 man stark, hvilken utgjorde konungens kärntrupp,
öfverväldigades och måste gifva sig fången. Ständerna hade nu
sammanträdt till en riksdag i Göteborg, der Karl Gustaf vistades; oaktadt
sin klagan öfver landets olyckliga tillsånd, anslogo de dock med
fosterländsk offervillighet på konungens uppmaning de för krigets
fortsättande nödiga medlen. Men här var målet satt för Karl
Gustaf’s verksamma, bragdrika lefnad: han afled (den 13 februari 1660)
i Göteborg uti samma hus, som hans lärare i krigskonsten, Lennart
Torstensson, ej långt förut bebott.
Sjögren, Svensk hist. läsebok.
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
