Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL XI:S KRIG.
303
här en fördelaktig ställning på en höjd, då derimot svenskarne måste,
sedan de med besvär banat sig väg mellan flere stengärdesgårdar,
tränga fram från dalen uppför sluttningen. Svenska gardet bröt
här i synnerhet tappert fram, nedslog allt motstånd, som det mötte,
och tog flere fångar. Men på andra ställen genombröts fotfolkets linie,
hvarför det slutligen måste vika tillbaka ned i dalen.
Svenskarnes venstra flygel hade börjat striden något förr än
fotfolket; men som han var för svag för att kunna mäta sig med
fienden, vacklade han snart. Konungen sände några sqvadroner till
hjelp, men äfven danskarne fingo förstärkning. Striden blef derför
här mördande, och svenskarne voro nära att gifva vika: de flesta
regementsofficerarne hade stupat eller blifvit sårade, sqvadronerna
voro nära att omringas och måste något draga sig tillbaka, då
slutligen Schulz med en del af fotfolket kom till hjelp. Han ordnade
svenskarne å nyo och tågade i god ordning inimot Lund, der han
befann sig i samma ställning, som högra flygeln vid slagets början
innehaft. Fienden anföll här å nyo men drefs efter en hård strid
tillbaka. Svenskarne hvilade nu något ut efter det blodiga arbetet,
voro föga väl till mods, emedan deras egen ställning var
brydsam och de saknade underrättelser om högra flygelns och
konunmen
gens öde.
Af Dahlberg fick konungen underrättelse om den fara, hvari
venstra flygeln sväfvade. Han skyndade då genast med sitt folk för
att undsätta den. Fienden afstod omedelbart från anfallet på venstra
flygeln och vände sig i full slagordning mot konungen. Nu var
slagets mest afgörande ögonblick inne. Konungen hade ej
mycket folk med sig; af drabanterna voro endast 50 öfriga, och vid
Jifregementet endast 5 officerare i behåll. Också började folket,
då det märkte, att en ny drabbning förestod, misströsta om seger;
men konungen uppmuntrade krigarne med så rörande ord, att, som en
af dem säger, »de kände sig de lyckligaste i veriden att få följa
honom i döden) och sedan gingo mot fienden »som rytande lejon»
med den påföljd, att danskarne äfven nu måste vika. Åtföljd af
några få ryttare, bland dem Ascheberg och Dahlberg, banade sig
derpå konungen med största fara väg genom de fiendtliga skarorna
för att uppsöka trupperna på venstra flygeln, af hvilka han vid
sammanträffandet helsades med liflig glädje. Inom kort anföll hela
svenska bären på en gång och från flere sidor. Trots alla an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
